Simon Cheng, tidigare anställd på det brittiska konsulatet, hade aldrig kunnat föreställa sig att hans deltagande i Hongkongprotesterna skulle få honom i fängelse i Kina, stämplad som en ”statsfiende”.

I augusti 2019 förvandlades Chengs korta affärsresa till den kinesiska gränsstaden Shenzhen till en mardröm: i 15 dagar hölls han isolerad, anklagad av de kinesiska myndigheterna för att vara brittisk spion, och torterades för att lämna ut information om demonstranter i sin hemstad Hongkong.

Sedan juni 2019 har mängder av demonstranter gått ut på Hongkongs gator för att visa sitt motstånd mot den kinesiska regimens växande inblandning i stadens angelägenheter.

Cheng släpptes först efter att ha gjort ett TV-framträdande på en statlig mediastation där han "erkände" att han gått till en prostituerad, vilket är ett brott enligt kinesisk lag.

Cheng har tagit tillbaka erkännandet och säger att han tvingades att bekänna anklagelserna, vilka han beskrev som politiskt motiverade.

Han har sedan dess avgått från sin tjänst på Storbritanniens konsulat i Hongkong och offentligt gått ut och berättat om sin erfarenhet, och säger att han inte kommer att låta sig tystas.

Men det har haft ett högt pris. Cheng har tvingats bryta all kontakt med sina släktingar i Hongkong och Fastlandskina i förhoppningen om att de kan ”leva i lugn och ro, utan yttre trakasserier och hot” [från kinesiska myndigheter], skriver han i ett facebookinlägg den 9 januari.

”En gång älskade vi och tog hand om varandra, nu är det bäst att vi glömmer det, eftersom vi inte orkar ta mer lidande och oro”, tillägger Cheng i inlägget.

En mardröm

Under sommaren var den då 28-årige Cheng med i framkant under flera protester i Hongkong. Ibland försökte han förhandla med den lokala polisen när de hade omringat demonstranter och blockerat deras väg.

Men i början av augusti vändes hans liv upp och ner efter ett möte med myndigheterna i Fastlandskina. När Cheng var på väg tillbaka från en affärsresa arresterades han vid en kinesisk kontrollstation vid Hongkongs West Kowloon Station, bara några steg från Hongkongs territorium.

Kinesiska tulltjänstemän beslagtog hans ryggsäck och mobiltelefon, och satte honom i förvar. Sent samma kväll eskorterades han till ett höghastighetståg på väg mot Shenzhen. På tåget överlämnades han till kinesisk polis.

Cheng försökte fråga polisen vad de skulle göra med honom. En stor och kraftig civilpolis svarade: ”Var inte så uppkäftig, din lilla snorunge!” Då lyfte Cheng snabbt upp sina händer i en lugnande gest, berättar han i en intervju med Epoch Times i London den 31 december 2019.

Cheng togs till polisstaionen i Futiandistriktet i Shenzhen.

”När bilen väl var inne på polisstationens område hade man ingenstans att vända sig för att få hjälp, man är helt utlämnad till deras nåd eftersom man är inom deras domän”, säger han.

Det var början till vad Cheng minns som en 15 dagars ”mardröm”.

”Inga mänskliga rättigheter”

Förhören började kort efter hans ankomst till polisstationen. Cheng sattes i en stålbur, med handfängsel och fastbunden vid en järnstol, medan förhörsledarna ”grillade” honom i sju till åtta timmar.

De pressade honom om både sin egen och den brittiska regeringens roll i Hongkongprotesterna, och krävde att han skulle lämna namn på fastlandskineser som deltagit i demonstrationerna.

”Det du gör kanske är lagligt i Hongkong, men var befinner du dig nu? … När du väl är i Fastlandskina står du under fastlandets rättssystem”, sade poliserna till honom.

”Det var en uppenbar motsägelse till politiken om ”ett land-två system”, men det kunde jag inte säga under omständigheterna jag befann mig i. Jag kunde bara uttrycka min ånger”, säger Cheng, och hänvisar till det ramverk Hongkong står under där den kinesiska regimen lovade att behålla stadens autonomi och frihet.

Cheng förflyttades till två olika institutioner under sin fångenskap. Vid båda ställena fördes han till en hemlig plats under förhören som pågick så gott som dagligen.

Vakterna satte en huva över hans huvud, de satte handfängsel och ögonbindel på honom innan han togs till förhörsplatsen med bil. Han beordrades också att ta på sig sin fängelseuniform – som var märkt med hans namn och var han kom ifrån – ut och in, så att hans identitet inte skulle avslöjas.

Förhören varade omkring sju till åtta timmar varje gång. Under vissa förhör satte de ögonbindel på honom och band fast honom med händer och ben utsträckta i fyra riktningar – en ställning som han tvingades vara i under fyra timmar. Vid andra tillfällen fick han sitta på huk med armarna uppsträckta högt över huvudet.

Om han gjorde minsta rörelse eller om han inte höll positionen ”perfekt”, blev han slagen på känsliga områden som fot- och knäleder, med vad som verkade vara slipade batonger. Han var tvungen att säga ”mästare” om han ville säga något, annars fick han ett slag i ansiktet. Förhörsledarna sade att det var en träning för att hålla honom frisk.

”De är de som bestämmer, det här är deras scen … de bryr sig inte om ifall du pratar eller inte, och de låter dig bara prata när de känner för det”, säger Cheng.

En av förhörsledarna som talade felfri kantonesiska sade att Cheng ”inte är bättre än mänsklig avföring", medan en annan sade till honom att det ”inte finns några som helst mänskliga rättigheter att tala om”.

När han närmade sig mentalt sammanbrott och brast ut i snyftningar, släpptes han loss en stund och de gav honom mat, samtidigt som de fortsatte att pressa honom på upplysningar.

De sade också att han klassas som ”statsfiende”.

Tortyren upphörde under andra veckan när polisen väntade på högre direktiv, säger Cheng. Poliserna gav läkemedel och satte salvor på hans sår för att dölja alla spår av misshandeln. Under en period kunde Cheng inte röra sina ben till följd av tortyren. Idag har han dock återhämtat sig.

Fångar från Hongkong 

Under den andra veckan av förhören när Cheng var på Luohu interneringscenter passerade han en grupp unga fångar på cirka tio personer som satt i glasceller. Iklädda orangefärgade fängelseuniformer, och med böjda huvuden såg de uppgivet ner på sina handbojor. Han misstänkte att de var Hongkong-demonstranter.

Cheng hörde en vakt som sade till fångarna: ”Sträck upp armarna högt, höll ni inte upp flaggor högt under protesterna?”

Han kom också förbi en ung flicka på omkring 15-16 år. En av poliserna sade att hon arresterats för att ha demonstrerat i Hongkong, och frågade om de var bekanta. Cheng skakade på huvudet. ”Det var bäst för dig”, sade polisen.

Vid förhören fick han också titta på foton av omkring 1000 demonstranter, där vissa såg ut att vara tagna från sociala media, och ombads ge information om de han kände. Han skulle vika ena hörnet på fotot om han kände igen ansiktet och stämpla det med sitt fingeravtryck. Han hade inget annat val än att samarbeta och gav information om de demonstranter han kände igen.

Nystart

I slutet av augusti släpptes Cheng till Hongkong. Strax därpå bokade han ett flyg till Taiwan där han stannade i tre månader. Där tog han kontakt med taiwanesisk media och berättade om sina erfarenheter.

Tre dagar efter det att han gått ut offentligt med sin berättelse upptäckte han en man som följde efter honom på gatan. Mannen reagerade inte när Cheng tog ett foto av honom. Ungefär en timme senare såg han samma person som stod och tittade på sin mobiltelefon en bit bort, men i andra kläder. Efter att han rapporterat händelsen till taiwanesisk polis berättade de för honom att mannen inte var från Taiwan.

Skrämd av händelsen reste Cheng till England, där han nu vistas på affärsvisum.

Cheng berättar att hans upplevelser i kinesiskt fängelse gav honom en inblick i tillståndet som olika förföljda grupper i Kina befinner sig i, som exempelvis utövare av den andliga qigongmetoden Falun Gong, vilka vägrar att böja sig för ”statens förföljelsemaskin” eller ge upp sin tro.

Cheng hade vid olika tillfällen tidigare gått förbi platser i Hongkong där lokala Falun Gong-utövare visade upp bilder av tortyr i Kina, och undrat om de inte var lite väl ”dramatiska”. Men nu har han fått en ny syn på saken.

”Jag var ju ändå samarbetsvillig, men fick ändå slag och sparkar, och utsattes för tortyr. Det är ännu värre att föreställa sig vad de kan få utstå”, säger han.

På grund av rädsla för att den kinesiska regimen ska hämnas, genom att trakassera hans familjemedlemmar, har Cheng tvingats bryta all kontakt med sina släktingar i Fastlandskina och Hongkong.

Han säger att det att exponera dessa brott mot de mänskliga rättigheterna som den kinesiska regimen begår är en moralisk skyldighet, och det som garanterar hans egen säkerhet. ”Jag vill inte tystas av KKP:s [det kinesiska kommunistpartiets] hot och utpressning …  det skulle jag ångra för resten av mitt liv.”

”Det har varit ett svårt val … jag har betalat ett högt pris.”

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.