Det finns ett samtida kinesiskt talesätt: ”Toppen har sina politiska åtgärder, men botten har motåtgärder”. Det syftar på hur politiskt sabotage och motsträvighet genomsyrar den kinesiska staten, och att det enda sättet att komma runt det är att styra tillsättningarna hårt. Xi Jinping genomför nu omfattande personalförändringar i många kinesiska provinser, vilket visar att han har förstått den här principen

Organisationsförändringarna kan göra att Xi får ett överläge i kampen mot sin rival om makten, tidigare partiledaren Jiang Zemin, som fortsätter att göra motstånd mot Xis styre. De är också mycket viktiga att hålla ögonen på inför höstens partikongress.

Bara i april byttes partisekreterarna ut i fem kinesiska provinser – Gansu, Hainan, Heilongjiang, Shandong och Zhejian – och i fyra av dem byttes även guvernörerna ut.

Provinsernas partisekreterare är de mäktigaste befattningshavarna i Kinas 31 provinser, städer på provinsnivå och autonoma regioner; guvernörerna de näst mäktigaste. I den kinesiska regimens auktoritära system åtnjuter provinsledarna en närmast okontrollerad makt över sitt område.

Provinsledarna väljs också in i Centralkommittén, som består av drygt 300 av partiets mäktigaste. Ledarna för viktiga regioner som Peking och Shanghai kan även väljas in i Politbyrån, det 25 man starka högsta beslutande organet.

Förändringarna

Efter personalförändringarna i april är 16 provinssekreterare och 18 guvernörer endera lojalister till Xi eller hans närmaste man Wang Xishan, eller teknokrater som Xi låtit befordra. När Xi tog över ordförandeskapet i partiet 2013 hade han bara fyra provinssekreterare och tre guvernörer i sitt läger.

För hans rival Jiang Zemin är situationen omvänd: han hade 24 guvernörer och 25 sekreterare som var lojala mot honom eller stödde honom i mars 2013. Förra månaden hade Jiang bara 15 sekreterare och 13 guvernörer som han kunde räkna med. Flera av dessa förväntas gå i pension vid den 19:e partikongressen som hålls om ungefär ett halvår.

Bland de framstående provinsledarna i Jiangs gäng som tros kunna tvingas bort redan innan kongressen finns Shanghais partisekreterare Han Zeng, som är hårt pressad av antikorruptionsutredningar. Shanghai är Jiang Zemins och hans familjs maktbas, och därmed ett viktigt fäste för hans partifalang.

Passivt motstånd

Xis personalkontroll innebär dock inte med nödvändighet att han får bättre politisk kontroll.

Jiang var partiledare från 1989 till 2002 och blev sedan en mäktig person bakom kulisserna under sin efterträdare Hu Jintaos tid vid makten. Hans långa tid som den dominerande politiska spelaren i Kina har inneburit att han kunnat odla en kultur av kleptokrati, korruption och maktmissbruk inom regimen.

Xi har försökt ta itu med den här kulturen genom en omfattande kampanj mot korruption. Över 200 höga befattningshavare har rensats ut, liksom över en miljon kadrer med lägre rang, och många av dem har varit allierade med eller stött Jiang Zemin.

Motståndet från den här falangen har direkt hotat Kinas ekonomi och sociala stabilitet. De stora kapitalutflödena på senare år beror delvis på att partitjänstemän försökt få sina ofta illegalt förvärvade tillgångar ur landet. Bostadsbubblor har uppstått på grund av korruption och spekulation, och Xis ekonomiska politik genomförs inte, utan motarbetas passivt ute i provinserna.

– Det finns en omfattande passivitet bland den lokala eliten och statsapparaten. Ingen gör direkt motstånd, men å andra sidan agerar man inte heller, sade forskaren Jin Canrong vid Renminuniversitetet i ett tal i fjol.

Xi har öppet gått ut med att den kinesiska regimen ska styra ”i enlighet med lagen”, men regimens säkerhetsapparat opererar alltjämt ofta på de mycket repressiva och illegala sätt som var typiskt under dess förre ledare Zhou Yongkang, som var Jiang Zemins kanske mäktigaste allierade, och som rensades ut och sattes i fängelse 2015.

2016 grep till exempel fem poliser i Peking miljöaktivisten Lei Yang och misshandlade honom till döds. Xi krävde en öppen och transparent utredning, men poliserna undslapp ändå åtal. Många i den kinesiska medelklassen upprördes av detta, eftersom Lei kom från medelklassen, där man känt sig förhållandevis säker från polisvåldet, vilket vanligtvis drabbar arbetarklassen och förföljda grupper.

Ingen permanent lösning

Xis svar på det här motståndet från den Jiang-anstuckna ”djupa staten” har varit fler och hårdare korruptionsutredningar.

I nuläget har minst 19 höga tjänstemäns inom regimens politisk-rättsliga utskott, som styr fängelser, domstolar och säkerhetsapparaten, rensats ut.

Men antikorruptionskampanjen kommer aldrig att bli till en permanent lösning på rötan inom partiet eller den djupa, systemkorruptionen som grundlades under Jiangs tid vid makten, menar Don Tse, expert och kommentator på sajten China Decoding.

Så länge som den kinesiska regimen håller sig kvar vid makten så är det just dess repressiva taktiker som Xi kommer vara tvungen att använda sig av för att rensa upp i partiet och samtidigt hålla massorna i schack, sade Tse.

– Xi Jinping har inget annat val än att bryta sig ut ur det gamla systemet. Om Xi inte gör sig av med Kinesiska kommunistpartiet så kommer han att följa med det ner till botten.