Finns det inget pimpelspö, så fixar Åke Nilsson ett. För att bo som han gör, utan anslutning till elnät eller rinnande vatten, mitt i naturen, behöver man vara en tusenkonstnär, säger han. Här funderar han vid brasan vid sjön och tankar ny energi. Det här är en tillvaro han tror att många skulle må bra av.

Stugan är 60 kvadratmeter stor, men även om den är hemtrevlig så är det inget märkvärdigt med den, säger Åke Nilsson.

– Men det som är utanför, det är det som är obetalbart! Sjön, och närheten till fjället.

Från stugan går en liten stig nerför en slänt till sjön, kanske 50 meter bort. Halvvägs finns en eldstad där han ofta sitter vid en brasa. Närmsta fjäll ligger en mil bort.

Sedan 4-5 år tillbaka bor Åke året runt i sin stuga i Västerbottens fjälltrakter. En stor del av tiden ägnar han åt fiske. Sedan tar förstås de vardagliga bestyren en del tid. Dessutom arbetar han på en bok om sitt liv.

Uppväxt i naturen

Föräldrarna byggde stugan 1958 och många somrar tillbringades där. Åke berättar att han har växt upp med natur och fiske, och att det också har varit en stor tillgång för honom. Hit har han alltid kunnat åka för att få vara ensam och få ny energi.

– Mitt liv har varit kantat av mycket problem, både psykiskt och fysiskt. Då har det varit fantastiskt att kunna vara här och fiska och vara i naturen.

Trots att Åke har bott och arbetat i Umeå, 30 mil bort, har stugan med dess omgivningar alltid varit den plats som känts som hemma. Med tiden har betydelsen av att leva så här blivit tydligare och starkare, säger han.

– När jag sitter och fiskar så kan jag tänka ”Tänk om ungdomarna fick vara med om det här, den nästan religiösa känslan av naturlivet!” Tänk om de fick sitta här ute med mig och uppleva det här.

Från andningshål till året-runt-boende

Tidigare arbetade Åke som samtalsterapeut och mötte då många som mådde dåligt. Han märkte att de svårigheter han gått igenom var en tillgång när han skulle hjälpa andra. Men det tärde på och för att klara av det behövde han ladda om.

– På helgerna fick man andas lite grann och då har jag ofta åkt upp hit till stugan. Det här har varit ett stort andningshål.

Tanken att kunna bo i stugan året runt blev allt starkare och när Åke för ungefär fem år sedan kände sig färdig med stadslivet sålde han lägenheten.

– Och så for jag på en Jorden-runt-resa, Singapore-Australien-Nya Zeeland… och så direkt upp till stugan och här är jag nu.

Bekvämligheter som de flesta av oss är vana vid finns inte hos Åke. Dricksvatten hämtar han i dunkar i byn i närheten, och duscha kan han göra på gymmet och i lokalen där de träffas och slöjdar tillsammans en gång i veckan. Sommartid har han förstås sjön och så har han en vedeldad bastu.

Han har två braskaminer i stugan och köper färdigkluven ved. För att klara det lilla behov han har av el använder han solceller och bilbatterier, som han laddar med ett litet elaggregat. I stugan har han också ett 12-volts elsystem. Den kalla tiden på året har han maten ”i naturens kylskåp”, men sommartid tar han till ett litet gasolkylskåp.

Det är jag stolt över, att jag kan fixa sådana här saker. Men jag skulle nog inte ha kommit dit om jag tyckte att det här vore jobbigt och besvärligt. 

– Åke Nilsson

Jo, det behövs en del planering för att bo så här. Och det är förstås ofta som saker behöver lösas, men det ser Åke som en rolig utmaning och ser vad han kan göra av det han har.

– Det är jag stolt över, att jag kan fixa sådana här saker. Men jag skulle nog inte ha kommit dit om jag tyckte att det här vore jobbigt och besvärligt. Man får inte vara rädd för besvär.

Åke säger att för att leva så här behöver man tycka om sitt eget sällskap. Men det sociala är förstås också viktigt och när han vill umgås med andra så åker han på bastukväll, som är en gång i veckan, och till slöjdgänget på ”snickis”. Då och då blir det en tur till stan, och ibland kommer kompisar på besök.

Beredskap

När naturens krafter slår ut strömmen för de flesta andra så påverkar det inte Åke. Han klarar sig, men han tror att de flesta är dåligt förberedda.

– Jag tror att det kommer en dag när vi behöver vara förberedda.

Han tänker på de som bor i radhus till exempel. När man inte kan få vatten ur kranen, vad gör man då? Själv kan han gå ner till sjön och borra ett hål så att han får vatten. Han menar att det är klokt att vara lite förberedd och har man en 10-litersdunk med vatten som man byter då och då så står man sig inte slätt, menar han. En liten gasolspis är också en bra försäkring.

Att kunna vara självständig som han är känns förstås bra.

– Jag växer av att se att jag inte är så sårbar.

Har allt som behövs

Åke är medveten om att hans tid som ständig fjällräv är begränsad; så småningom kommer åldern att ta ut sin rätt. För att kunna leva så här krävs det att kroppen fungerar. Samtidigt är snöskottning och att sköta om huset och gården bra och stärkande för kroppen. Och det får ta den tid det tar, säger han.

Förra året fick han stora besvär med ett diskbråck i nacken som krävde operation för att bli bättre. Då fick han hjälp av kompisar för att klara sig när han kom hem. Det var välkommet när snön kom, men när det gick försökte han att klara så mycket som möjligt av snöröjningen själv. Det blev en hjälp i rehabiliteringen, säger han. Han är heller inte den som sitter på en stol och väntar på att få hjälp.

– Man måste ha inställningen att bjuda till även om det tar emot, och det här gjorde mig ”fit for fight”.

Med tanke på framtiden har han för säkerhets skull ställt sig i kö för en etta i Umeå. Men tills det blir dags njuter han av varje dag.

– Vilken lycka det är egentligen att kunna ha det på det här viset. Det kommer över mig ganska ofta. Trots att det är bra mycket slitsammare än att bo i en lägenhet.

Jag har fåglarna som underhåller mig, ekorren, kungsörnen... Jag har mycket vilt utanför dörren. 

– Åke Nilsson

– Jag har fåglarna som underhåller mig, ekorren, kungsörnen... Jag har mycket vilt utanför dörren.

Och så har han sina fiskeställen dit han brukar åka.

– Där har jag ett skafferi med ädelfisk och röding. Jag har ju all fisk jag behöver.

När han vill ha det lite mysigt hemma så går han till eldstaden och gör upp en eld.

– Där sitter jag i timmar och där löser jag många problem. Ofta lagar jag maten nere vid elden och käkar ute.

Även när det är kallare ute är eldstaden en favoritplats, fast då åker vantarna på.

Ödmjukhet

Ett sådant här liv formar förstås människan en del. Det egna sällskapet, att hitta lösningar; att inte se besvär, utan istället möjligheter; att hitta hjälp när det behövs; naturens krafter, är en del av det som kan vara utmanande.

– Om man lever som jag, då tror jag att man får mer ödmjukhet till andra. Jag behöver inte irritera mig på människor utan kan se dem som de är och fungera ändå.

Han säger att man kan lära om i livet och konstaterar att man blir klokare med åren.

– Det man inte tolererade en gång, kan man plötsligt acceptera. Visheten kommer med åldern.

Att leva nära naturen och som Åke få anpassa sig till förutsättningarna, och ta ansvar för sin tillvaro, tror han skulle vara till stor nytta för andra också.

– Om fler hade möjlighet att leva så här så skulle man nog bry sig mer om varandra.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.