Den kände människorättsadvokaten Chen Guangcheng berättar i en intervju om sitt arbete med att försvara Kinas mest utsatta grupper. Fattiga bönder som utsätts för orättvisor kämpar i total uppförsbacke mot systemet.

I Kinas rättssystem är det partiet som i slutänden bestämmer. Det blir tydligt inte minst när medborgarna försöker söka sin rätt mot systemet. Det finns på pappret mekanismer för detta, men i praktiken är det oerhört svårt, och det kräver stort mod från de inblandade. Extra svårt är det för utsatta grupper, såsom de väldigt fattiga bönder som fortfarande utgör en stor del av Kinas befolkning.

I maj 2020 sade Kinas preminärminister Li Keqiang till South China Morning Post att 600 miljoner kineser bara tjänar omkring 1 500 kronor i månaden. Men människorättsadvokaten och aktivisten Chen Guangcheng säger att Kinas bönder kan ha en faktisk inkomst på endast 400-700 kronor per år.

Chen har blivit internationellt känd både för att hjälpa sårbara grupper i Kina, såsom bönder, migrantarbetare och funktionshindrade, men även för den omfattande förföljelse han själv utsatts för av Kinesiska kommunistpartiet. Till sist lyckades han fly till USA under dramatiska former. Där bor han i dag.

Chen tecknar en bild av hur sårbara de fattigaste kinesiska bönderna är inför staten. Han säger att de måste betala jordbruksskatter och avgifter till lokalregeringen, och att man regelmässigt baserar dessa på att bönderna tjänar omkring 5 000 kronor per år, trots att de kanske inte alls tjänar så mycket.

– Många bönder kan inte betala det, säger Chen.

Statstjänstemännen har olika sätt att lura eller hota bönderna att betala, berättar han. En vanlig metod är att man får en bonde att skriva på ett dokument där denne erkänner att skatterna eller avgifterna inte har betalats, och med löfte om att de ska betalas senare.

– Konsekvensen av att man skriver på är att man erkänner att man är skyldig staten pengar. Så nu blir det ett lån, som banker sedan har rätt att driva in.

Och när bankerna ska driva in sina skulder har de inte bara med sig sina advokater, utan även inhyrda våldsmän som misshandlar eller hotar bonden att låna av sina grannar. Annars slår de in hans dörr och tar hans mat och boskap som betalning. Bönderna har ingenstans att vända sig för att få rättvisa i de här fallen.

– Det här strider mot kinesisk lag, säger Chen.

Chen har blivit känd för att hjälpa funktionshindrade och migrantarbetare att kräva ersättning från staten och även många bönder har kommit att vända sig till honom. Det finns faktiskt en process där vanliga kineser kan stämma staten. Men i ett rättssystem som kontrolleras helt av partiet är det här väldigt känsligt. Man måste inte bara vara juridiskt kunnig, det krävs också stort mod för att inleda en sådan process.

– En del jurister och experter vid universiteten i Peking och Shanghai har sagt till mig att de aldrig gör sådant om de kan slippa, berättar Chen.

Han beskriver den Kafkaartade procedur som det innebär att försöka söka sin rätt mot staten i Kina. Hela systemet är konsekvent riggat emot den enskilda medborgaren.

Den första svårigheten är att ens lämna in stämningsansökan. Om den inte diarieförs så finns inget ärende. Enligt lag måste den som tar emot ansökan och dokumenten lämna ett kvitto. Sedan ska man inom fem till tio dagar bekräfta om stämningen accepterats, och skicka ut ett skriftligt meddelande om detta.

– I teorin kan man ta det här skriftliga meddelandet till en högre instans om man anser att beslutet är orättvist. Men i verkligheten har man inte ens fått något kvitto på att det lämnats in. Det betyder att man inte kommer någonstans, för man lyckades inte ens få ärendet diariefört, säger Chen.

Kommunistregimen utnyttjar systematiskt procedurerna för att göra det omöjligt att lämna in en stämningsansökan. Chen ger ett exempel på en administratör som tog emot en ansökan från Chen och hans klienter. Hon sade åt dem att vänta fem dagar medan man tog ställning till om ansökan skulle accepteras.

Chen påpekade att han behövde få kvitto på att han lämnat in ansökan, men administratören sade att det skulle utfärdas av en annan avdelning. Chen sade då att hon fick ta med sig ansökan upp till den avdelningen, som låg en våning upp, och sedan ge honom kvittot, i enlighet med kinesisk lag.

Administratören visste inte vad hon skulle säga. Hon erkände att hon hade tagit emot stämningsansökan, eftersom Chen hade spelat in hela processen, men hon vägrade fortfarande att ge honom ett kvitto. Chen sade då att hon måste ge tillbaka ansökan och kopiorna på dokumenten som han hade gett henne. Så hon fick gå och hämta dem.

Chen säger att det är ovanligt att domstolspersonal ens lyssnar på advokater i Kina. Det kan bero på att de aldrig träffar vanliga människor som faktiskt törs försöka få sin rätt enligt lag. Administratören kom tillbaka efter ett tag till Chen och klienterna, men utan dokumenten. Hon sade att chefen för avdelningen ovanför henne ville tala med dem.

Chefen kallade in Chen och hans klienter till ett rum bredvid mottagningsrummet. Där fanns väl synligt framlagda gummibatonger, handbojor och liknande. Chefen sade till Chen att han och klienten skulle ta tillbaka sina dokument, så skulle man diskutera huruvida ansökan skulle antas.

Chen lät sig dock inte skrämmas, utan frågade vad chefen menade med "ta tillbaka". Hade man inlett proceduren? Skulle de få ett besked inom fem dagar? Nej, sade chefen. Chen hade inte skrivit på en fullmakt tillsammans med sina klienter. Chen svarade att han kunde skriva på en direkt, och tillade att det inte skulle påverka huruvida de kunde lämna in ansökan.

Så här fortsatte det, och chefen försökte med olika ursäkter, utan att lyckas övertyga Chen. Till sist tappade chefen humöret och skrek "Vad du tycker räknas inte!" Chen svarade då att det faktiskt finns lagar och regler. Om chefen inte diarieförde ärendet så skulle det vara illegalt, och han kunde hållas ansvarig.

Chefen lämnade rasande kontoret med ansökan och dokumenten. Chen bad klienterna att följa efter honom och se vad som hände. Lyckligtvis var klienterna så modiga att de vågade följa efter chefen till dennes kontor. Chefen blev chockad när de dök upp, och frågade vad de gjorde där. "Vi ska ha kvittot på dokumenten vi gav dig", sade de.

I det läget kom det ut en person från kontoret bredvid och frågade vad som pågick. Klienterna sade att de var där för att stämma den lokala ledningen, men att de inte hade fått något kvitto på den inlämnade ansökan. Mannen ifrågasatte då chefen och undrade vad han hade för skäl att inte lämna ut dem.

Chen har ingen aning om varför den här andre mannen lade sig i.

– Han jobbade troligen på en annan avdelning, och resonerade annorlunda. I det här läget, när vi alla samarbetade, blev de till slut tvungna att ge oss kvittot på att de hade tagit emot vår stämningsansökan, förklarar han.

Men hela kampen för att få stämningsansökan inlämnad var bara det första hindret. Nu var processen igång, men då använder sig domstolen av olika metoder för att trakassera utsatta kärande, såsom fattiga bönder eller funktionshindrade. En metod är att kalla dem till domstolen upprepade gånger. Som part måste man infinna sig, men om de bor långt bort blir de här resorna ett stort problem, inte minst ekonomiskt.

Och när domstolen faktiskt kallat till förhandling kan de svarande, alltså lokala tjänstemän, i stället bara strunta i att dyka upp. I det läget ska domstolen enligt kinesisk processrätt automatiskt och utan förbehåll döma till den kärandes fördel.

– Men i verkligheten agerar domstolen ofta i praktiken som ombud för den svarande och skapar en massa problem för den kärande. Kommunistpartiet erkänner inga lagar, inte egentligen. Det som står i lagen är bara ord på papper. Partiet kommer bara att upprätthålla den så länge det gynnar partiet, säger Chen.

– När det gäller lokalregeringar så har de i sin tur också stöd av centralregeringens företrädare. Eftersom de får hjälp och godkännande uppifrån så behöver de inte bry sig om lagen. Det här beteendet är precis vad som hände under kulturrevolutionen. De gör vad de vill.

Chen tillägger att Kinesiska kommunistpartiet ser honom som en statsfiende för att han har skapat så mycket negativ publicitet för regimen. Allt han har gjort har dock bara varit att hjälpa vanliga kineser att försvara sina rättigheter.

 

Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!