Guo Shoujing (1231 – 1316) även känd som Kuo Shou-ching var en framstående matematiker, astronom och hydralikingenjör under Yuandynastin. Han uppfann och förbättrade en rad astronomiska instrument och bidrog även mycket till vattenbyggnadskonsten i Kina.
Guo Shoujing beskrevs som Kinas Tycho Brahe av Johann Adam Schall von Bell, en tysk jesuit och astronom som besökte Kina 300 år senare. Under 2000-talet uppkallades asteroiden 2012 efter Gou Shou-Jing för att hedra minnet av hans stora insats.
Man vet knappt någonting om hans föräldrar men har uppfostrades av sin farfar, en välkänd kunnig gentleman bevandrad i matematik, astronomi och vattenbyggnad. Förmodligen var det farfaderns inflytande som fick Guo att utveckla en stark nyfikenhet och ett intresse för naturvetenskap.
Vid 14-års ålder konstruerade Guo ett vattenur, en anordning för mätning av tiden genom ett gradvist vattenflöde. Den kallades för Lotusklepsydra och därefter studerade han matematik och astronomi. Vid 20 års ålder var han engagerad i olika vattenprojekt som ingenjör och statlig ämbetsman.
När Mongolriket utökades i Kina initierade Kublai Khan några vattenprojekt för jordbruk och för militärt syfte. Det var allt från bevattning, kontroll av översvämningar och transporter med spannmål och arbetet krävde skickliga hydralikingenjörer. Guos kunskaper och förslag imponerade på Kublai Khan och Guo utnämndes till ansvarig ämbetsman för arbetet med floder och dammar.
Det var särskilt ett område i nordväst som drabbats på grund av alla krigsår. Det hade medfört att flodens flöden hade täppts igen och produktiviteten inom jordbruket var också låg. Guo tog sig dit och tillbringade knappt ett år med att utveckla en utökning plus muddring av det ursprungliga bevattningssystemet. Vattensystemet förbättrades markant och Guo blev befordrad som ansvarig för det nationella vattenskyddet.
Därefter reste Guo söderut för att bedriva fältstudier på det nationella kanalsystemet. Han lät muddra den ursprungliga kanalen och övertalade hovets ämbetsmän att stödja en ny kanal från norr till söder. Den nya kanalen skulle kunna skeppa livsmedel från söder hela vägen till norr och fram till huvudstaden Peking. Den nord-sydliga leden förbättrade transporterna avsevärt.
Guo Shoujing genomförde dessutom detaljerade topografiska undersökningar på vissa områden och registrerade resultaten i kartor. Bland all viktig information, använde han ett nytt tillvägagångssätt för att rita terrängens olika nivåer på kartorna. Den innovativa metoden är likvärdig med ”altitud” idag.
År 1276 intog Kublai Khans armé Södra Songdynastins huvudstad. Mongolriket hade utvidgats över hela Eurasien och med de nya erövrade länderna och människorna i södra Kina blev Kublai Khan medveten om de problem som de olika kalendrarna orsakade. Varken den mongoliska Jurchen-kalendern eller den som användes i södra Kina var tillräckligt precisa för att ge korrekt information för jordbrukverksamheten.
Det skapade också förvirring i hela riket att två kalendrar existerade samtidigt. En ny kalender skulle lanseras och den skulle ge en ny och exakt tidsplan vilket skulle medföra politiska fördelar till den mongoliska härskaren av Yuandynastin, i det enade nya Kina.
Kejsaren beordrade Guo att skapa en ny kalender. Guo började att med sätta upp 26 mätpunkter (en del säger 27) över hela det mongoliska riket. Den nordligaste punkten var i nuvarande Sibirien vid Yangtzeflodens bäcken, den sydligaste var i Sydkinesiska havet.
Fjorton ämbetsmän sändes till alla områden för att mäta och göra observationer. Guo lade stor vikt vid att göra noggranna fältmätningar och tretton typer av astronomiska instrument modifierades eller uppfanns av honom för att de skulle kunna göra mätningarna.
Invånarna i Mongolernas oerhört stora rike måste ha sett att vetenskapliga idéer spreds från Mellanöstern till Kina, men om detta finns väldigt lite nedtecknat på kinesiska. Vi vet att år 1279 byggdes ett astronomiskt observatorium i Peking som fick hjälp av en ingenjör från Nepal. Många av Guos astronomiska instrument placerades och användes i observatoriet.
Efter fyra år av hårt arbete, 1280 hade Guo färdigställt den nya kalendern. Den kom ut officiellt 1281. Den nya kalendern var mycket mer exakt än den gamla. Den visade att det går 365,2425 dagar på ett år, vilket bara avviker med 26 sekunder från den faktiska tid som jorden behöver för att göra en hel cirkel runt solen. Denna kalender, Shoushili, var i officiellt bruk i närmare 363 år vilket gav en konsekvent och kontinuerlig bas för registreringen av kinesisk historia.
Guo blev chef för det astronomiska observatoriet 1283 och högsta ansvarig för vattenbyrån 1292. Han var den ende statlige ämbetsmannen som beordrades att stanna på sin position av Kublai Khans efterträdare. Han var då över 70 och hade bett om att få dra sig tillbaka. Guo avled när han var 86 år gammal.
Guo var känd för att lära av andras erfarenheter och att finslipa sitt arbete. Han begränsade sig inte heller till kända metoder utan utforskade ivrigt nya idéer. På grund av hans oförtröttliga forskning uppnådde han enastående prestationer i astronomi, kalender, hydralik och matematik. Han ses av många som den mest framstående kinesiska astronomen, ingenjören och matematikern.
1981 hölls den årliga konferensen på Internationella institutet för astronomi i Peking. Då det var 750 år sedan Guos födelse uppkallades ett nyfunnet månberg efter honom, till minnet av hans stora bidrag till den kinesiska naturvetenskapen, ”Guo Shoujing berget”.
