Myten om ärkeängeln Mikael och vad den säger oss
Myterna visar oss vägen hem
Mikael (till väsnter) med ärkeänglarna Rafael och Gabriel. Detalj av “De tre ärkeänglarna och Tobias” av Francesco Botticini (eller möjligen Andrea del Verocchio)1470.


Man kan ofta finna bortglömd visdom och idéer som vi inte lyckas se vikten av i myter och historier från förr. En sådan myt är berättelsen om ärkeängeln Mikael.

Att Mikael fick helgonstatus beror kort sagt på att han inte är en mänsklig varelse. Han är snarare "den stora prinsen över alla änglar" och en av de fyra ärkeänglarna. De övriga tre är Rafael, Gabriel och Uriel, och tillsammans med Mikael är de vända åt ett varsitt vädersträck: öst, väst, norr och söder. Med andra ord, de täcker hela jorden.

Luca Giordano; “Mikael besegrar de fallna änglarna", (ca 1660–65)

Det man bör veta om "honom" (utan att glömma att änglar traditionellt sett är könlösa) är att han är den högsta ärkeängeln, att han leder den himmelska världen, och att han i Uppenbarelseboken leder striden mot Satan. Enligt den mer esoteriska ängelologi-traditionen finns det nio nivåer av änglar, och de allra högsta, som kallas serafer, är mäktigast eftersom de står närmast Gud.

Med andra ord, det vi kan säga om Mikael är att han är den under Gud mäktigaste av alla varelser som Gud skapade, möjligen med undantag av ljusets ängel Lucifer som föll och blev Satan.

Och överraskande nog är Mikaels främsta ansvar, enligt den katolska läran, att bekämpa Satan, vilket antyder att de båda kan jämföras. Med detta i åtanke, vad betyder namnet Mikael?

"Vem är som Gud?"

Mikael är hebreiska för Mikha'el, som betyder "Vem är som Gud?" Detta är en retorisk fråga, och i retoriken upptäcker vi mytens betydelse. För tänk dig: Du har skapats av den mäktigaste, mest karismatiska och dynamiska varelsen i kosmos, och vad är det du speglar? Hur underbar, mäktig, karismatisk och dynamisk är du? När din varelse tar hand om sig själv förklarar den, i sig själv, att det finns en ocean, ett tomrum, till och med ett universum, mellan dig och den transcendentala verklighet som inte har något namn. Eller: "Jag är det jag är", det vill säga Varandet själv.

Jacopo Vignali; “Ärkeängeln Mikael försöker rädda själar i skärselden” (1600-tal) 

Man blir genast varse att det inte finns någonting som kan jämföras med den transcendentala, namnlösa verkligheten. Vad Skaparen är, är något långt bortom skapade saker, och när man begrundar Skaparen – som Mikaels namn föreslår, kan man inte vara annat än djupt ödmjuk, allt annat vore dumt. Lika dumt som att exempelvis försöka imponera på Gud: som om Gud en dag kommer att säga: "Hallå där John, vilken fantastisk sångröst du har, jag önskar att jag kunde sjunga så", eller: "Hej Johanna, vad bra du är på att förhandla, jag önskar att jag kunde göra miljonaffärer som dig!"

Om du tycker att dessa två exempel låter särdeles dumma, tänk på det: Hur ofta försöker vi faktiskt imponera på universum med saker vi gör?

Föredömet

Men det finns fler viktiga poänger här. Frågan "Vem är som Gud?" återfinns faktiskt i alla religioner, och även i sunda sekulära praktiker. Vad är det som vi alla förväntas vara? Beundransvärda föredömen, hela tiden. Vi kan faktiskt bara växa om vi har bra förebilder som vi vill vara "som".

Kristna uppmanas exempelvis att vara som Jesus eller ha ett sinnelag som Jesus. Buddhister vill vara som Buddha. Och på en sekulär nivå har vi skolor, universitet, regeringar, militära styrkor, affärer och alla sorters organisationer i vilka utveckling är att bli "som" förebilden inom dem.

Antiphonale Cisterciense; Ärkeängeln Mikael väger själar vid Yttersta domen (1400-tal).  Abbey Bibliotheca, Rein Abbey, Österrike.

Den amerikanska psykologen Carl Rogers (1902-1987) ansåg att självet – kärnan i vår identitet – jade tre distinkta underkategorier: vår självkänsla (hur vi känner kring oss själva), vår självbild (hur vi ser på oss själva) och vårt ideala själv (hur vi vill vara).

Våra ideala själv ser oss i framtiden antingen som att vi blir någon annan (en förvrängning av vårt sanna jag) eller den vi var ämnade att bli (vårt sanna jag). I det senare fallet blir ekollonet en ek. Denna process börjar redan i barndomen.

Barn i en funktionell familj försöker vara "som" sin mor eller sin far, eller båda, på särskilda och distinkta sätt. Utan adekvata förebilder (och därmed mentorer som kan ge vägledning) kan vi inte utvecklas eftersom vi inte kan se vad vi kan bli.

Ärkeängeln Mikael, klädd som en romersk soldat, i färd med att döda djävulen i form av en drake, med ett vasst svärd. På skölden står det på latin: "QUIS UT DEUS? (Vem är som Gud?)"

Och det blir som mest akut i myternas och religionernas värld, för här är löftet att bli "som gud/Gud" eller "gudalik". Människovarelsernas öde är att bli gudalika, och detta börjar paradoxalt nog när vi ser gapet mellan vad vi är just nu och vad vi skulle kunna bli, som i "Vem är som Gud?"

Om vi var sant gudalika människor, hur skulle vi se ut, baserat på skrifterna där Mikael framträder?

Väsentliga föredömliga egenskaper

Jag anser det finns tre essentiella egenskaper hos vårt begrepp om jaget som är gudalika.

Först, frihet. Gud är fri. Vi vill vara fria, och denna magi uppstår när vi vill göra exakt det som universum, Tao eller Gud kräver av oss. Då skulle vi skaka av oss beroenden och tvång eftersom vi kunde välja ett annat sätt att leva.

Bysantinsk guld- och emaljikon från 900-talet; ärkeängeln Mikael, från skattkammaren i St Marks basilika. 

För det andra, förståelse, eller visdom. Detta är inte en akademisk kvalifikation eller titel, utan en djup insikt i hur kosmos fungerar, och förmågan att verka i samklang med det. Liksom med frihet så finns det naturligtvis en moralisk dimension till visdom för att det ska kunna kallas visdom. Gamla testamentet förklarade det så här: "De som hatar mig [Visdom] älskar döden".

Och slutligen, det tredje, kärlek, eller medkänsla. Varför? Därför att vore vi gudalika skulle vi se skönheten i hela skapelsen, sammankopplingen, hur intrikat den är, dess fantastiska egenskaper, och att se denna skönhet överallt omkring oss vore att älska den. Kärleken skulle förstås komma från våra hjärtan, utan förbehåll, eftersom vi skulle kunna känna den om vi såg den, och därför bry oss om den.

Så, Mikaels namn öppnar upp oss inför denna otroliga historia eftersom den kontrasterar oss med den transcendentala verkligheten, och där vi kommer till korta finner vi att vi kan bli mer.

Ärkeängeln Mikael på ett färgat glasfönster i St Stephen the Martyr Daily Mass Chapel i Omaha, Nebraska, USA. 

Detta kanske låter som en svår väg att färdas, men glöm inte att det är svårt även för Mikael. Serafen har sex vingar – ett par av dem är alltid vikta över ögonen för att skydda dem från att bli bländade när de tittar in i den absoluta sanningens rena intensitet.

I artikelserien ”Myterna visar oss vägen hem” tittar James Sale på varför myter är avgörande för att förstå vår plats i universum, och kanske till och med för vår överlevnad.

Den brittiska affärsmannen James Sale är grundare till företaget Motivational Maos som är verksamt i 14 länder. Sale har skrivit över 40 böcker som givits ut på stora internationella förlag som Macmillan, Pearsons och Routledge om ledarskap, utbildning och poesi. Som poet vann han första pris i The Society of Classical Poets tävling 2017.