Ingen har ännu överträffat översättaren Jarl Hemmer vad gäller att klä Anton Tjechovs pjäser i svensk språkdräkt. Nu finns fyra av Tjechovs främsta pjäser återutgivna i Hemmers briljanta och finstämda översättningar, alla lika läsvärda som de är att se spelas.

Anton Tjechovs fyra främsta pjäser, Måsen (1896), Onkel Vanja (1900), Tre systrar (1901) och Körsbärsträdgården (1904), gör sig nästan lika bra som läsning som att se dem spelas. Eller ja, med tanke på hur man nu för tiden ofta våldför sig på hans pjäser för att passa samtidens politiserade teater, så är väl en läsning oftast att föredra.

I Tjechovs pjäser finns som regel inga tydligt uttalade huvudroller, och snarare än handling förlitar de sig nästan helt på stämningar och känslor. Inte så rafflande alltså, men för den som tillåter sig att vara sensibel för Tjechovs psykologiskt och lyriskt förtätade text kommer karaktärerna i hans pjäser närmast hudnära.