Detta blir årets sista kulturledare och jag skriver den i skärningspunkten mellan jul och nyår. När jag tittar tillbaka på de krönikor och ledare jag skrivit under 2021 så är det ett ord som tydligt står ut: ansvar. Mina texter har bland annat bearbetat ansvarstagande män, ansvar för skolan, det personliga ansvaret för samhället, ansvaret att vara far, ansvaret att skapa bra samtal och säkert fler aspekter. Det känns med andra ord ganska naturligt att behålla detta tema till min sista skrivelse för året.
Vi behöver ett land med starka invånare, med människor som kan ta hand om varandra och som kan ta sitt personliga ansvar i kritiska situationer. Ansvar är ett så kallat värdeord. Ett ord som kan betyda olika saker beroende på vem man pratar med och ett ord som behöver diskuteras, funderas på och utvecklas för att verkligen betyda något. Om detta inte görs är risken att ordet inte får något högre värde, eller värre, att det används för att få dig att göra saker du egentligen inte vill.
Vad innebär det exempelvis att ta ansvar för sitt liv? På ytan är det antingen en självklarhet eller ett tomt uttryck, men det är inte förrän man börjar ta det på allvar och verkligen undersöker vad det betyder för en själv som saker börjar bli intressanta. Det är när man börjar prata om eller skriva ner sin egen tolkning som man kan börja fundera på hur väl man lever upp till sin egen tolkning av ordet. Och det är när man börjar jämföra sitt vardagsliv i enlighet med dessa tolkningar som man förstår hur komplext och svårt det är att leva upp till sina ideal.
