Tanken att Europa skulle drabbas av livsmedelsbrist kanske kan tyckas långsökt i dag. Emellertid, om något sådant hade inträffat – vad hade påföljderna för samhället kunnat bli? Om året 1917 ger en fingervisning är svaret revolution.
Den 10 april 1906 inleddes i lönndom det ryska socialdemokratiska arbetarepartiets fjärde partikongress på Folkets hus i Stockholm. Totalt anlände 112 delegater från såväl den moderata flygeln av partiet, mensjevikerna, som den radikala, revolutionära flygeln, bolsjevikerna. Kongressen var första tillfället de två fraktionerna träffades sedan de splittrats på grund av politiska skiljaktigheter 1903. Den svenske socialdemokraten Hjalmar Branting inledde den två veckor långa kongressen med ett hälsningstal till sitt ryska broderparti. Socialisten Hinke Bergegren stod i spetsen för värdskapet och ombesörjde gästernas kontakter med myndigheter.
På Hotell Klara, vid Engelbrektsplan, var den då 36-årige bolsjevikledaren Vladimir Lenin inlogerad. Efter utdragna dagar av långrandiga tal om att störta borgerskapet, tog han sig en tur kring Östermalm, guidad av de lokala socialisterna Zeth Höglund, Hinke Bergegren och Leon Larsson. Desto enklare levde Lenins hejduk – en bister bankrånare från Georgien vid namn Iosif Dzjugasjvili som bodde på Lilla Bristol invid Sankta Klara kyrka. Den 28-årige georgiern beskrevs av den kommissarie som intervjuade honom som ”liten, spenslig, svart hår och dito helskägg”. Stalin, som han kal lades inom revolutionära kretsar, var varken intellektuell eller särskilt populär, och bolsjevikerna var fullständigt på det klara med att det aldrig skulle bli mycket av honom.
