Redan i den västerländska litterära vaggan återfinns kampsporten. Från Homeros till Fight Club har kampsport och frågeställningar om maskulinitet gjort påtagliga avtryck i vår kultur.

Tävlingar eller dueller har säkerligen alltid funnits, och kanske främst och naturligt nog mest män emellan. Sporter är en organiserad form av tävlande och har genom tiderna fått agera utlopp för människans inneboende våldskapital. Det är åtminstone ett sätt att se på saken. En ritualisering av vårt grundläggande våldskapital. som alltså blir som mest synlig i kampsporten – den råa kampen mellan två kämpar. Styrka, uthållighet, precision och teknik prövas i det som nu blivit känt som ”ringen”, eller som det heter i kampsportsammanhang: ”oktagonen”. Denna stundtals brutala kamp mellan individer har fascinerat författare ända sedan den västerländska litteraturens begynnelse.

I den 23:e boken av Homeros Iliaden får vi blicka in i Patroklos begravningsspel. Patroklos är barndomsvän till den berömde halvguden Akilles och stupar i det trojanska kriget, knivhuggen av Hektor från Troja som misstar honom för Akilles. Som en del i begravningsspelen ingår boxning. Epeus, son till Panopeus och beskriven av Homeros som en ”skicklig boxare” hävdar själv: ”Jag är den bästa boxaren av alla här närvarande, och ingen kan slå mig.” Homeros introducerar denna scen och talar om boxning som en ”smärtsam konst”.