Medan politikerna talar om flyktingmottagandet som en chans för glesbygdskommuner att blomstra och växa, visar statistiken att flyktingar efter några år överger landsbygden för större städer.
Åren 2006-2010 flyttade 900 flyktingar till Kiruna. Fem år senare hade nästan samtliga lämnat staden.
– Finns det inte jobb när man bor i glesbygd så känns det inte så meningsfullt att bo kvar. Det drabbade många då, de fick en plats men sedan stack de i väg, säger Monica Isaksson som är enhetschef på arbetsmarknadsenheten i Kiruna kommun.
Många som flyttar till ett anvisat boende placeras i landets mindre kommuner. Något som politiker, både på riksnivå och i glesbygdskommuner, själva tenderar att se som en strategi för att stoppa avfolkningen. Städerna och orterna är platser som folk i många år har flyttat i från, snarare än till.
– De har i högre grad hamnat på ställen som redan från början har dåliga förutsättningar för att hitta jobb, med svagare arbetsmarknad, högre andel sjukskrivna och högre arbetslöshet. Det finns ju ingen anledning att tro att de här personerna skulle lyckas bättre än de som bott där innan, säger Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi på Jönköping International Business School.
Kommunerna växer
Många av landets kommuner har växt i och med det rekordstora inflödet av flyktingar till Sverige 2015 och 2016. Men en rapport från Statistiska centralbyrån visar att flyktingar med anvisat boende i större utsträckning flyttar därifrån än de som ordnade eget boende vid invandringen.
Flytten går oftast från mindre eller medelstora städer till Stockholm, Göteborg eller Malmö. Flyttmönstret påminner på många sätt om unga vuxnas, säger Charlotta Mellander.
– Vi flyttar som allra mest när vi är mellan 18 och 35 år. Då är vi lättrörliga och inte så rotade med hus, man eller maka och barn, säger hon.
Utmaningarna för glesbygdskommuner som vill blomstra är att få de nyinflyttade att vilja stanna kvar.
– Det är inte omöjligt för mindre platser men de har en tuffare utmaning än ställen där arbetsmarknaden fungerar väl, säger Charlotta Mellander.
Nu finns jobb
Enligt SCB:s statistik hade 90 procent av de 7 600 flyktingar som under åren 2006 till 2010 anvisats boende i ett område utan en större stad flyttat efter fem år. Nästan samtliga av de som kom till Kiruna flyttade vidare till bland annat Stockholm, Linköping, Eskilstuna, Västerås och Gävle. Men nu är situationen annorlunda.
– Nu finns det jobb och det fanns det inte då, säger Monica Isaksson.
I och med stadsflytten har nya jobb skapats inom verkstadsindustrin, vilket har lett till lediga jobb för flyktingarna.
– Många jobbar inom äldreomsorgen och inom restaurang och industrin. Många har etablerat sig, de har hittat vänner och har en inkomst. Flyktingarna behövs och de ser att de behövs, säger hon.
(TT)
