Hur ofta stannar du upp och tänker på varifrån maten på bordet faktiskt kommer? Vilken typ av växt kommer den ifrån, och hur används den? Några av de vanligaste matvarorna är också några av de märkligaste. Choklad, cashewnötter, pepparkorn, minimajs, kanel, wasabi, ananas, kiwi, sesamfrön, saffran, sparris. Vet du hur och var de växer?

Cashewnötter

Varför är cashewnötter så dyra? Det är för att varje cashewnöt faktiskt är ett enda frö. Den växer i en frukt stor som en mango – cashewäpplet. Nöten hänger i botten av den upp- och nedvända, hjärtformade frukten.

Cashewnötter är svåra att hantera, eftersom den del vi äter som nöt är inkapslad i två lager skal. Den har en giftig olja som liknar giftekens gift. För att få tag i den ätliga delen av cashew måste först hela nöten rostas, då förstörs giftet.

Själva cashewäpplet å sin sida är läckert, söt med en syrlig eftersmak. Det har också höga halter av tanniner, vilket lämnar en torr känsla i munnen – lite som när man ätit en omogen banan. I Brasilien är frukten väldigt omtyckt och äts färsk, eller så används den till saft, sirap, vin och glaserade frukter.

I vissa länder i Latinamerika är frukten så uppskattad att den besvärliga nöten kastas bort. I andra länder, som Thailand, är cashewnötter en stor exportprodukt, och den besvärliga frukten med sin udda smak brukar kasseras.

Kanel

Kanel är den inre barken av det halvtropiska ceylonkanelträdet på Sri Lanka. Dess kanel är känt som ”äkta” kanel men förväxlas ofta med cassia, även kallad kinesisk eller vietnamesisk kanel. Intressant nog dominerar cassia kommersiellt i dag. Det är faktiskt inte äkta kanel som vi köper mest av.

Äkta kanel är mer aromatisk än cassia och har en mer obestämd smak. Bladen på båda växterna doftar, och de används ofta för att smaksätta kanelte.

Kanelträd kan växa till cirka 15 meters höjd, men vid odling har de ofta en höjd under 2,5 meter. Oftast är det trädgrenarna som används till kryddan. Efter att grenarna skördats hålls de fuktiga 1-2 dagar för att barken ska lossna lättare. Sedan skärs blad och kvistar bort och den yttre barken skrapas av.

Den dyrbara inre barken avlägsnas därefter försiktigt, genom att man skär den i långa parallella snitt underifrån. Det är detta som ger den karakteristiska kanellocken. Långa krulliga barkbitar buntas ihop, vilket skapar den välbekanta kanelstången. Efter att de långa bitarna torkat, skärs de till lämpliga, kommersiella längder på några centimeter.

Wasabi (Japansk pepparrot)

Wasabi är en rot som växer i svala, fuktiga bergsområden, eller under trädkronorna i naturen. I odlingar växer den i mörk skugga vid grunt, kallt, rinnande vatten. Det kan ta tre år för växten att mogna. Eftersom det är ganska svårt och dyrt att odla wasabi, är mycket av den så kallade wasabin på marknaden idag oäkta. Den oäkta är en blandning av vanlig pepparrot, senap och karamellfärg.

Färsk, riven wasabi bildar naturligt en krämig pasta och är en viktig ingrediens till sushi. Den förlorar sin smak väldigt snabbt efter att den rivits, om man inte täcker över den. Wasabiblad kan också ätas, de har samma kryddiga smak som roten.

I Japan är sawa-wasabi dyrast, eftersom man skördar den vild i naturen. Wasabi odlas i Japan, i delar av Kina, i Taiwan, Sydkorea, Nya Zeeland och med viss framgång i Usa – i regnskogarna på Oregons kust och delar av Blue Ridge Mountains i North Carolina och Tennessee.

Ananas

Ananas är förvånansvärt lätt att odla. Den har inga användbara frön. Du kan helt enkelt skära av toppen, kronan, av ananasfrukten och plantera den. Du kan också ta skott som växer på en mogen planta, eller ett rotskott. Ananasplantan behöver inte mycket vatten och kan växa i ofruktbar jord, och den kan till och med växa i en kruka eller balja.

Ananasplantan har en mycket kort och tjock stam, med en rosett av långa vaxartade blad. Frukten växer upprätt och bär endast en frukt. Ananas tar lång tid på sig att blomma och bära frukt. Hur lång tid beror på vilken del av växten du började odla. Det tar 12 månader för skott och upp till 24 månader eller mer för kronan.

Ananas hör hemma i Brasilien och Paraguay men spreds över hela Syd -och Centralamerika och Västindien av infödd befolkning. Columbus tog frukten till Spanien och den spred sig till resten av världen på segelfartygen, som hade dem med för att motverka skörbjugg.

Det engelska ordet för ananas, ”pineapple” kommer från spanska upptäcktsresanden. De gav frukten namnet ”pina” efter pinjekotte, och sedan lades det engelska ordet ”apple” till – namnet på en saftig frukt som de kände till.

Kiwi

Kiwi, även känd som ”kinesiskt krusbär”, härstammar inte från Nya Zeeland. Den har sitt ursprung i Kina, i norra Yangtzeflodens dal och på Zhejiangprovinsens ostkust.

Som en ny och ovanlig växt fördes den till Nya Zeeland år 1904 av en rektor, efter att hon hade besökt sin missionärsyster i Kina. I slutet av andra världskriget hade den blivit en viktig exportprodukt i Nya Zeeland.

Kiwin är faktiskt ett bär, som växer på rankor och odlas i pergolor. Den odlas lite likt vindruvor. Hon- och hanplantorna måste växa nära varandra för att bära frukt och frukten är mycket känslig för väderomslag.

En varm eller kall period kan döda hela plantan, eller resultera i att den bara producerar ett fåtal blommor. Kiwifrukternas pollinering är en utmaning, eftersom bina enligt uppgift inte finner blommorna så attraktiva.

Choklad (kakaobönor)

Choklad är gjord av torkade, jästa bönor från kakaoträdets frukter. Den 17 till 35 centimeter långa baljan växer direkt ut från trädets stam eller på stora grenar. Inne i baljorna omges fröna av ett ljust innanmäte som är gott och sött, men som inte alls smakar som choklad.

Det finns ungefär 30-50 frön i varje balja. Fröna är i början vita, eller ljust lavendelfärgade, för att sedan bli mörkare när de torkar och jäser. Bönorna torkas ytterligare i ugn och krossas sedan i en kvarn, i vilken bönornas pappersaktiga skinn avlägsnas. De bearbetas därefter till många olika sorters produkter som vi köper som choklad.

Minimajs

Minimajs är inte en miniatyrform av majs som vissa tror. Den är faktiskt vanlig majs, som plockas innan den pollineras, och därför aldrig mognar. Alla sorters majs kan skördas som minimajs. Ibland planteras majs enbart för att producera minimajs, eller så plockas en del av skörden tidigt i en vanlig majsodling.

I båda fallen måste majsstjälken växa till cirka 180 centimeter innan den skördas, vilket gör den mindre idealisk som krukväxt.

Sesamfrö

Sesamplantan har odlats i cirka 5000 år, och är därmed en av de äldsta kända grödorna som människan kontinuerligt odlat fram tills idag. I folkmun sades det att de romerska soldaterna åt fröna för att få nya krafter.

Sesamplantan kan bli mellan 1,5 och 1,8 meter hög. Den har breda blad för att ta upp mycket solljus. Stora klockformade blommor växer ut från stammen, och inuti varje blomma finns fröna. Olikfärgade frön kommer från olika varianter av växten. Sesamfrön och -olja används på många håll i världen, särskilt i Mellanöstern och Asien, medan att äta sesamblad är en specialitet för det koreanska köket.

Saffran

Saffran är den dyraste kryddan i världen. Det är torkade pistillmärken av den lila saffrankrokusblomman.

Det går åt ungefär 75 000 blommor för att producera knappt ett halvt kilo saffran. Blommorna skördas dessutom nästan helt för hand. Det är därför saffran är så dyrt.

Lyckligtvis behövs det bara en liten mängd saffran i matlagningen. För mycket saffran kan göra maten besk.

De gamla egyptierna använde denna växt för att färga kläder.

Sparris

Att odla sparris är ett långsiktigt projekt. Sparris växer upp från frön, och liknar i början en ormbunke. Den tar cirka två år på sig för att bli mogen.

Du kan plantera en ettårig krona, en sparristopp, för att få ett års försprång, men mogna växter kan inte omplanteras så lätt.
När sparrisen mognat har den emellertid blivit en perenn, som kommer tillbaka varje säsong i 20 år eller mer. Ett moget sparrisskott kan skördas genom att man skär ned det till ungefär fyra millimeter. Sedan vilar den över vintern, innan den börjar växa igen på våren.

Pepparkorn

Peppar är den mest använda kryddan i världen, men har du någonsin funderat över skillnaden mellan svart-, vit- och grönpepparkorn?

Pepparkornsväxten, eller Piper nigrum, är en städse grön ranka med mörkgröna, ovala blad. Den växer på träd eller i spaljéer. Längs rankan hänger ax med grupper av 150 eller fler bär eller stenfrukter.

Bären är till en början gröna och blir mörkare och kryddigare vartefter de mognar. Om de plockas gröna är smaken rätt mild. De används i Thailand i grön curry.

Vanligast är att bären plockas svarta, de är de pepparkorn vi känner mest till. Vitpeppar är faktiskt svartpeppar som har lämnats kvar för att bli övermogna. När det svarta skalet tas bort är insidan vit, och bären har då sin starkaste smak.

Rosépeppar däremot är från en helt annan växt. Det är bär från två rosaröda växter, kända som brasilianskt pepparträd och peruanskt pepparträd. De är höga träd med hängande grenar med grupper av ljusrosa bär. Bären har en lättare pepprig smak, med en mild ton av citrus.

Eftersom rosépepparn har samma storlek som äkta pepparkorn, blandas de ofta med de andra för att göra en färgglad kryddblandning.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.