När du läser denna text har valet till EU-parlamentet hållits. Troligen kommer det ganska måttliga intresse som ändå jobbats upp för konkreta EU-frågor att sjunka tillbaka under sommaren. Men den större frågan om EU lär leva kvar.

Vi har de senaste veckorna publicerat flera texter som belyser och i vissa fall problematiserar inte bara det demokratiska underskottet inom unionen, utan även problemen med att ge bort bitar av nationell suveränitet till överstatliga organ generellt. EU är där bara det kanske mest konkreta exemplet.

När Sverige gick med i EU präglades världen av en stark globalistisk optimism. Östblocket hade valt bort kommunismen och anslöt sig allt mer till västliga projekt, däribland EU. Det är kanske svårt att säga hur mycket av optimismen som bodde genuint i folkdjupet, särskilt i väst, men att den politiska och ekonomiska eliten gladdes var omisskännligt. Någonstans runt millennieskiftet började globalismens image att bli en aning skamfilad, och sedan dess har verkliga entusiaster för olika former av världsregeringar blivit allt svårare att hitta utanför nämnda elitkretsar.