Anna Wahlenbergs översättning av och urval från sagosamlingen ”Tusen och en natt” har kommit ut i en nyutgåva. Den innehåller många fascinerande berättelser och mycket visdom, men ter sig många gånger främmande för en västerländsk läsare.

 I denna version ingår femton sagor, däribland några av de i dag mest kända, såsom ”Aladdin och den underbara lampan” och ”Ali Baba och de fyrtio rövarna”. Titeln ”Tusen och en natt” syftar på att sagorna hålls samman av en berättelse om att en sultan är i färd med att döma sin hustru Scheherazade till döden. Natten före sin avrättning berättar hustrun en saga. Eftersom hon inte hinner berätta klart skjuts hennes avrättning fram en dag. Så fortsätter det i tusen nätter tills sultanen har blivit som förbytt och häver dödsdomen.

Denna prolog visar sagans väldiga kraft. På ett sätt är det lätt att vara mellan sagans ”det var en gång” och ”sedan levde de lyckliga i alla sina dar”; det är en arketypisk form som överbryggar kulturskillnader. Likväl finns det i flera av Tusen och en natts berättelser en anda som kan vara svår att som västerlänning ta till sig. Det finns ett stort fokus på våldskapital och materiell status, och kvinnor beskrivs i regel som objekt snarare än som människor. Men sagorna återkommer alltid till det allmänmänskliga, som tryggt går att vila i.