Jag har nyligen kört ett set som ståuppkomiker. Efter mitt set gick jag och satte mig bland de andra komikerna. Det hade inte gått bra. Det hade inte ens gått så dåligt att det var roligt. Konferenciern intog scenen och började tala: ”Här har vi komiker med alla erfarenhetsnivåer. Det är sådana som jag, som gör min första föreställning. Och sådana som Jakob, som gör sin sista.” Gapskratt.
Aj. Ibland skrattar publiken med en, ibland åt en. Huvudsaken är att de skrattar. Det är åtminstone bättre än tystnad. Få i publiken hade gillat mina skämt, och vissa hade blivit arga. Och nog har jag ganska grov humor: ”Så här fungerar samtycke – ’ja’ betyder ja, ’kanske’ betyder också ja, och ’nej’ betyder kanske. Slutligen kommer pepparsprejen, och det betyder nej, vilket jag som en sann gentleman alltid respekterar.”
