I sin senaste roman tar författaren och konstnären Bengt Jahnsson-Wennberg läsaren med på en svindlande resa. Den går över Atlanten, men framförallt in i det förflutna och ut i ett nu där allt är lika verkligt som drömlikt.
Sorgen är en levande historia. Den tycks nästintill tidlös där den dyker upp, ofta från ingenstans, ibland mer förutsägbart. Minnet av en förlorad kärlek, eller en farmor som var närvaron själv, kan på ett ödsligt torg eller i ett möte med ett oväntat leende plötsligt göra sig påmint. Sorgen ligger som på lur och idisslar, i en gåtfull väntan. Även styrkan kan överraska. Jag minns min likgiltighet då min far dog – hans begravning sade mig ingenting. Tio år senare, bokstavligen från ingenstans, en fördämning som brast: ”Pappa…”

”Aningen orakad men nyklippt och mer slank än för tillfället”, meddelar författaren om bilden. Foto: Privat
Bengt Jahnsson-Wennberg har skrivit en roman som för läsaren in i detta sorgens universum, i en smärtsam och samtidigt smärtsamt vacker berättelse. ”Vad är klockan, egentligen?” heter boken, och den är en slags fortsättning på debutromanen från 2007, ”Lunch bakom horisonten”. Jahnsson-Wennberg är kanske främst konstnär, han är utbildad vid Umeå Konsthögskola och måleriet har utgjort hans huvudsakliga verksamhet, som konstnär och som lärare. Under många år arbetade han som lärare i Gerleborgsskolan i Stockholm, samtidigt som han ställt ut sin egen konst över hela landet.