Det talas inte ofta om mängdbrotten i en mediemiljö där ett öppet gängkrig hela tiden precis kokar under ytan, och där mycket allvarliga brott som våldtäkter hamnat på hög för att så stora polisresurser går åt till gängvåldet. 

Men mängdbrotten är de händelser där de allra flesta svenskar kommer i kontakt med polisen, och möjligen rättsväsendet. Därmed kan hanteringen av dessa ha en stor påverkan på förtroendenivåerna i landet. Vissa typer av brott, som obevittnade cykelstölder och inbrott där det inte heller finns några spår, är idag i praktiken rena försäkringsärenden. 

Vi känner inte till alla omständigheter kring ”Peters” fall som Glenn Mattsing berättar om i sin artikel. Personer som bara tar sig in och ”ockuperar” obebodda bostäder kan i vissa fall hamna mellan stolarna mellan Polisen och Kronofogden. Polisen tvingas också ofta prioritera väldigt hårt med sina ingripanderesurser, och på vissa platser kan man ha arbetssätt som innebär att man väljer att inte rycka ut på ärenden där man inte bedömer att man har lagstöd för att egentligen uträtta något. Men när det slutar med att en privatperson får stå för stora renoveringskostnader på grund av andras skadegörelse, för att anmälan inte upptagits korrekt, har något givetvis gått snett.