Eurovision Song Contest är över, och Malmö står fortfarande kvar. Av allt att döma genomförde polisen en välplanerad och välavvägd insats, och de allra flesta som demonstrerade verkar främst ha varit intresserade av just det – att demonstrera – och inte av befarade upplopp eller terrordåd.

Man kan så klart spekulera i vad som hade hänt om Israels bidrag hade vunnit hela tävlingen. Att det hade kunnat bli gnistan som satte igång oroligheter i Malmö, eller för den delen någon annanstans i Sverige, känns inte osannolikt. I stället vann Schweiz, neutralitetens sista utpost i Europa, tävlingen. Det är en händelse som nästan lite väl mycket liknar en tanke. Nästa år hoppas nog EBU att man kan återgå till att vårda varumärket på det sätt man önskar, efter årets troligen inte helt bekväma politisering.

Det finns så klart mycket man kan säga om alla turerna, och även om hur EBU verkar ha varit mer bekvämt med ett visst mått av uppmärksamhetsskapande politisering när det gällde kriget i Ukraina. Men vid det här laget lider nog de flesta svenskar av en viss Eurovision-utmattning, både politiskt och generellt, och vill gå vidare.