En av veckans höjdpunkter på mellanstadiet var när läraren läste högt ur Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige av Selma Lagerlöf. Det var inte bara författarinnans förmåga att skapa en spännande och gripande berättelse som fascinerade, utan även hennes språk. Ohörda ord och uttryck kom till liv och jag drogs in i en okänd språkvärld. Det var vackert och högtidligt, och i mitt barnasinne förstod jag att det fanns så mycket mer att upptäcka och utforska. 

Nästa år vid den här tiden har Sverige troligtvis fått den både efterlängtade och ifrågasatta svenska kulturkanon. Det pågående arbetet skapar för tillfället inga svallvågor inom kultur- eller medieområdet, men borde generera, om inte stormbyar, åtminstone en del vågor på intelligentians tankerika hav. Det är ingen liten sak att ur det omfångsrika svenska kulturarvet och det samtida kulturområdet vaska fram det bästa som är relevant för flest medborgare. Det finns troligtvis en hel del frågor som kommittén för en svensk kulturkanon just nu arbetar med för att säkerställa bästa möjliga urvalsprocess.