Den 8 maj var det nypremiär på helaftonsverket Midsommarnattsdröm på Kungliga Operan. Dansarna glödde i det dunkla scenljuset, och musiker och sångare gav ett speciellt skimmer åt föreställningen.

På scenen ligger en man och sover i en säng när publiken kommer in i salongen. När ljuset släcks börjar Midsommarnattsdröm. Gränsen mellan dröm och verklighet suddas ut, och koreografen Alexander Ekman och tonsättaren Mikael Karlsson bjuder in till en surrealistisk upplevelse som får skrattet att fastna i halsen. Det är en pastisch på svenskt midsommarfirande som speglar både radarparet Ekman-Karlssons ambivalens inför den traditionella högtiden och människors frenetiska jagande efter att uppleva och leva livet.

Den första akten inleds med en långsam scen när mannen i sängen vaknar, får hjälp med att klä sig och går ut eller in genom en dörr, beroende på hur man ser det. Perspektiven är förskjutna genom hela föreställningen. Vad som är upp eller ner, rätt eller fel, är svårt att veta, och verket gör inga ansatser att peka åt någon speciell riktning. Efter den inledande scenen är intensiteten stor och dansarna fyller scenen med energi och rörelse. Den andra akten är som en föränderlig hallucination, som bildar ramverk åt ett variationsrikt tempo och mänskliga möten.