Äntligen Weekend!
Skönt att det där kommersiella jippot Black Friday är över, så att vi kan återgå till våra njutningsfulla svartvita veckoslut med gamla filmklassiker.
Svartvita filmer från Hollywoods guldålder är mästerverk utan bäst före-datum, präglade av en unik subtilitet. Det är lätt att tro att svart och vitt är begränsade färger, men de rymmer en oändlig palett av nyanser. Svartvitt är inte bara skillnaden mellan mörker och ljus – det är hela spektrumet däremellan: Svartvitt filmfoto är synonymt med glamour. Det var i dessa filmer som några av de mest ikoniska skådespelarna – de som bara behöver nämnas vid efternamn – skrev in sig i filmhistorien: Garbo, Bogart, Bacall, Gable och Dietrich. Deras ansikten, inramade av ljus och skuggor, framhävdes på ett sätt som färgfilm aldrig riktigt har kunnat efterlikna. Svartvitt filmade scener har en särskild förmåga att skapa drama och mystik, vilket gör dem oumbärliga för den klassiska filmens estetik. De svartvita filmerna från Hollywoods guldålder är inte bara tekniska prestationer eller filmer som bara underhöll, utan definierade sin tid och satte standarden för kommande generationer av filmskapare. Hollywoods guldålder kommer för alltid att vara en hyllning till denna tidlösa skönhet.
Och vad kan vara mer passande denna helg än att komma i Nobelfeststämning genom att se om ”Att ha och inte ha”? Filmen med Bacall och Bogart är unik såtillvida att två Nobelpristagare, Ernest Hemingway och William Faulkner, samarbetade och såg till att den blev verklighet. Ernest Hemingway ansåg inte själv att hans roman ”Att ha och inte ha” (1937) var något mästerverk. Han kallade den till och med för skräp. Under en flera dagar lång fisketur som företogs av regissören Howard Hawks och Hemingway slog Hawks vad med Hemingway om att han skulle lyckas omvandla denna dåliga bok till en framgångsrik film. Trots att både Hemingway och William Faulkner var inblandade i manusarbetet var det skådespelarna som stod för de mest minnesvärda replikerna. Humphrey Bogart och Lauren Bacall improviserade stora delar av dialogen, vilket bidrog till filmens naturliga och avslappnade ton. Hawks tillät detta, med vetskapen om att deras kemi skulle göra filmen mer levande. Det som verkligen gjorde ”Att ha och inte ha” till en klassiker var kärleken mellan Bogart och Bacall, som började under inspelningen. Deras attraktion till varandra gick inte att dölja, och blev lika legendarisk som filmen själv.
