Massmordet på en vuxenutbildning i Örebro den 4 februari har inspirerat många aktörer i politiknära kretsar att försöka föra fram förklaringar till våldsutbrottet som gynnar deras egna intressen. Det här kallas för ”framing”; alltså försök att ”rama in” kriser och elände med de orsaker som står ens egna samhällsuppfattningar närmast.
Två grovt tillyxade exempel: Kan massmördaren i Örebro beskrivas som en rasist så kan det gynna vänsterns/S framing av regeringen/SD som invandrarfientliga och indirekta orsaker till morden. Kan gärningsmannen i stället beskrivas som en ensam galning/terrorist som borde suttit inlåst någonstans sedan länge så kan det gynna regeringens/SD: s framing av vänstern/S vars släpphänta tidigare regeringspolitik är indirekta orsaker till morden.
