I och med kravet på lärarlegitimation som trädde i kraft 1 juli i år, har det blivit synligt hur många elever som har lärare som själva inte är utbildade i ämnet de undervisar i, säger Bo Jansson som är ordförande i Lärarnas Riksförbund. Enligt Skolverket är mer än var femte lärare i grund- och gymnasieskolan obehöriga. Behörighetskraven har dock fått kritik, bland annat av tankesmedjan Timbro.
I mitten av augusti var knappt 78 procent av alla grundskolelärare och ungefär lika stor andel gymnasielärare, behöriga i minst ett av sina undervisningsämnen, enligt ett pressmeddelande från Skolverket på torsdagen. Det vill säga, drygt 22 procent av lärarna saknar helt lärarlegitimation.
Censurerad Kinautbildning förlängs trots kritik
Bo Jansson säger i en telefonintervju att han tror att lärarlegitimationen kan vara en räddning för den svenska skolan, eftersom det är en förutsättning i samhället att eleverna får en bra grundutbildning – annars får man sämre sjuksköterskor och läkare och ingenjörer och annat.
— Om vi förflyttar oss i tanken framåt fem, tio, tjugo år, så är jag säker på att vi alla kommer att säga: ”Vilken tur att vi införde lärarlegitimationen”, säger han.
Jansson har sedan 1978 arbetat i Stockholm som lärare i historia, samhällskunskap och geografi. Han har suttit i Lärarnas Riksförbunds styrelse i 15 år och blev ordförande 2013. Synen på läraren har förändrats mycket under hans verksamma tid, berättar han. Allt från lärarens status till lärarens aktiviteter och synen på lärarens ämneskunskaper har ändrats. När han utbildade sig var platserna på lärarhögskolan eftertraktade.
— Jag tyckte på allvar synd om de kamrater jag hade som läste juridik och ekonomi, som jag vet att många av dem valt för att de inte kunde bli lärare eller läkare. Det var jättesvårt att bli lärare, berättar han.
Läraren blev coach
Outbildade lärare i skolorna fanns inte på 70-talet – alla lärare var välutbildade i sina ämnen. Under 90-talet kom en trend som innebar att lärarens roll förlorade i vikt. Läraren behövde inte längre vara ämnesutbildad, utan fungerade mer som ett slags coach så att eleverna själva kunde hitta sin kunskap.
De stora förlorarna i ett sådant system är de elever som inte får hjälp och stöd hemifrån, enligt Jansson. Det förklarar också en del av de resultatförsämringar i svensk skola man ser i internationella jämförelser.
— Det egna arbetet utan undervisning från utbildade lärare var väldigt negativt, så det är den stora förändring som jag tror har varit väldigt dålig för svensk skola. Jag ser att det synsättet tack och lov har ändrats idag. Så jag är positiv för framtiden.
Jansson säger att man i och med legitimationskravet insett hur många elever det faktiskt är som inte har lärare som själva är utbildade i ämnet som undervisar.
— Vi har haft en situation där hälften av eleverna, till exempel på högstadiet, har undervisats i matematik av lärare som själva inte är utbildade i det. Och det är samma sak när det gäller svenska. En sådan situation ska vi ju inte ha. De är en missuppfattning att problemen kommer nu, nu när de är synliggjorda, säger Bo Jansson.
Om alla elever på grund- och gymnasieskolan skulle ha behöriga lärare i alla ämnen så saknas det idag 44 000 legitimerade lärare, enligt Sydsvenskans analys av Skolverkets rapport. Det motsvarar cirka 39 000 heltider.
Lämpligheten viktigast
Men alla håller inte med om att legitimationen är avgörande för att eleverna ska få bra undervisning.
Johan Ingerö, välfärdsansvarig på tankekedjan Timbro. (Foto: Timbro)
Johan Ingerö, välfärdsansvarig på den liberala tankesmedjan Timbro och tidigare pr-konsult och politiker i Folkpartiet, publicerade i veckan tillsammans med Timbros chefsekonom Jesper Ahlgren ett debattinlägg med uppmaningen att ”riva upp” beslutet om lärarlegitimationen.
Johan Ingarö har själv tre barn varav två skolbarn, och han ser inget problem med att obehöriga lärare skulle ge dem undervisning i till exempel franska.
— En duktig välutbildad person som är en fena på grammatik och talar flytande franska tror jag kan vara en alldeles utmärkt lärare i franska, säger han via telefon.
Tankesmedjans kritik mot legitimationen handlar inte om att man ska plocka upp vem som helst på gatan och säga att den personen är en lärare, säger han, men de tycker att skolorna måste kunna rekrytera kompetent personal även från annat håll än från lärarhögskolan.
Grundskolan fortsätter att växa
Exempelvis skulle en person som har utbildat sig och kanske forskar i teknisk fysik på KTH eller Chalmers mycket väl vara kvalificerad att undervisa högstadieelever och gymnasister i fysik. De har en viss undervisningvana och kanske är de trötta på forskning och vill ha ett miljöombyte.
Mindre skolor får problem
Skolorna kommer även fortsatt kunna anställa personer utan behörighet till att undervisa, men bara ett år i taget, och betygsbedömningen får de isåfall göra tillsammans med en legitimerad lärare. Ingarö påtalar problemet som mindre skolor kan råka ut för, där man kan få betyg i ett ämne av en lärare som man inte haft, i ett ämne som läraren inte undervisar i.
— Det är den här effekten som kan uppstå om en elev har en obehörig lärare och det inte finns en annan lärare i samma ämne som är behörig. Där tycker jag att ordet ”absurt” är på sin plats, säger Ingarö.
Han säger att de är livrädda för att kravet på legitimation ökar på lärarbristen och att skolorna går miste om bra folk.
— Jag tror att väldigt många har någon erfarenhet av en väldigt duktig obehörig lärare och säkert har vi alla stött på någon helt och hållet behörig lärare som man inte tyckte var någon stjärna, så vi tror helt enkelt inte att det är där det ligger, säger Johan Ingarö.
Men Bo Jansson ser en fara i att fortsätta att anställa outbildade lärare:
— Vad har det betytt för incitamenten när vi pratar om attraktiviteten att vilja bli lärare? När man vet att, ”Nej, okej, du behöver inte skaffa dig lärarutbildning, du kan få jobb på skolan ändå.” Vilka skulle då utbilda sig till lärare?
