Diskussionen om att hjälpa pollinerande insekter och ta hand om djur- och växtlivet i sin trädgård är ständigt pågående. För att kunna skapa en långsiktig förändring behöver vi börja med oss själva. Med vår relation till naturen.

När jag promenerar i villaområdena ser jag väl omhändertagna trädgårdar med vackert klippta gräsmattor. Det är ordning och reda. Intellektuellt planerat för vad som ska växa var. Ogräs rensas från gräsmattan, det toppdressas och gödslas. Men från och till går jag förbi en trädgård där man vågat ta in det vilda. Där man vågat låta ogräset vara kvar så att smörblommorna får komma upp, och vågat vårda gullvivorna i stället för att låta gräset ta över.

Hur våra liv och vår livsmiljö ser ut är i mångt och mycket en vanesak. Vi tittar på hur andra gör och hur man gör i samhället i allmänhet, för att utifrån det bestämma hur vi ska leva våra liv. En gång startade någon en trend med perfekta gräsmattor och inhägnade blommor. Våra hjärnor har vant oss vid att det ska vara så, och vi har format ett koncept kring att detta är den enda vägen.