Från läkarhåll ser man positivt på en utökad civilplikt inom sjukvården. Men först måste den dagliga verksamheten stärkas.

– Rent krasst måste vi först ha beredskap för att klara vardagen, det är prio ett, säger Elin Karlsson, ordförande i Sjukhusläkarföreningen.

Socialstyrelsen får i uppdrag av regeringen att dels förbereda civilplikt för personer som redan har legitimation för ett yrke inom sjukvården, dels undersöka om ungdomar som mönstrar skulle kunna tas ut till sjukvårdsutbildning och sedan bli skyldiga att rycka in vid krig eller höjd beredskap.

Det här är i grunden positivt anser Sjukhusläkarnas ordförande Elin Karlsson, men hon ser att det är svårt att ha en god beredskap ens i tider utan kris och krig.

– Det är egentligen inte en brist på sjukvårdsutbildad personal utan det är en flykt från sjukvården på grund av dåliga förutsättningar och arbetsförhållanden.

Hon menar att det är orimligt att tro att det går att växla upp när vården har svårt att hantera vardagen.

– Vi har köer och vårdplatsbrist när vi i stället behöver incitament för att behålla personalen i klinisk verksamhet.

Läkarförbundets ordförande Sofia Rydgren Stale håller med.

– Den absolut bästa och snabbaste beredskapsåtgärden är att få den befintliga personalen att vilja stanna kvar inom vården.

Hon ser också en fara i att civilplikten ska användas som ett verktyg att lösa sjukvårdens bemanningsproblem i fredstid.

– Sjukvården behöver förstärkas och någon form av personalreserv i händelse av en större kris eller krig är nog nödvändig. Men det är väldigt viktigt att det tydligt regleras i vilka fall som civilplikten kan åberopas. De som valt att lämna vården ska inte bli en buffert som används för att lösa vårdens kompetensförsörjning i fredstid, säger Rydgren Stale.