Den gröna omställningen är samlingsnamn för ett antal åtgärder som alla ger Kina stort inflytande över västvärlden. Effektiviteten av de flesta av dessa åtgärder kan på goda grunder ifrågasättas. Om västvärlden ändrade sin strategi för grön omställning skulle man kunna beröva Kina dess nuvarande trumf på hand. 

Vad är egentligen den gröna omställningen? Vilka åtgärder anses utgöra denna omställning? Det är väsentligen tre teknikområden där åtgärder vidtas på bred front här och nu: solceller, vindkraft och elbilar. Elektrifiering av industriprocesser utgör ett fjärde ben, men i sanningens namn får man konstatera att detta hittills har varit fagert tal och fromma förhoppningar. Det återstår fortfarande att faktiskt bygga dessa nya fabriker, och inte minst den enorma elproduktion som tarvas. Därmed lämnar vi elektrifiering för denna gång och återkommer vid senare tillfälle.

Nu höjs röster om att vi – vilket innebär Sverige, Europa eller västvärlden lite beroende på sammanhang och vem som ropar – riskerar att halka på efterkälken mot Kina. Den ofta outsagda uppmaningen är att vi måste satsa ännu mer skattemedel för att inte Kina ska få världsherravälde inom den gröna omställningen. Inte sällan hävdas också att vårt stora beroende av Kina för energi innebär grava säkerhetspolitiska hot. Till exempel har uppbyggnaden av Northvolt i hög grad ackompanjerats av politiska ambitioner att ”vi” ska komma ikapp Kina, och helst ta över ledartröjan i den gröna industrin.