loadingÅr 890 besökte den norske vikingahövdingen Ottar den engelske kungen Alfred den store. Ottar beskrev för den engelske monarken den ursprungsbefolkning som levde i landets mest karga natur i den nordligaste delen av Norge, Finnmarken. Samerna, eller ”finnarna” som han kallade dem, var enligt Ottar formidabla jägare och skickliga hantverkare. ”De kan följa spår som gudar både på upptinad jord och på hårdfrusen snö, och de är så skickliga på skidor att ingenting kan undkomma dem, varken människor eller djur, och vad de än skjuter på träffar de.”   
Foto: Public Domain
År 890 besökte den norske vikingahövdingen Ottar den engelske kungen Alfred den store. Ottar beskrev för den engelske monarken den ursprungsbefolkning som levde i landets mest karga natur i den nordligaste delen av Norge, Finnmarken. Samerna, eller ”finnarna” som han kallade dem, var enligt Ottar formidabla jägare och skickliga hantverkare. ”De kan följa spår som gudar både på upptinad jord och på hårdfrusen snö, och de är så skickliga på skidor att ingenting kan undkomma dem, varken människor eller djur, och vad de än skjuter på träffar de.” Foto: Public Domain
Weekend Nr 36 vecka 36 2024

Ingen enkel resa

Redaktionen

Till Västernorrlands museums nya utställning ”Nycklar till vår tid”, där man lyfter fram en av den samiska historiens mest imponerande kvinnor, Maria Mathsdotter (läs om henne i detta nummer), så har länets invånare fått inkomma med sina egna minnen. Detta medskapande har resulterat i att en mängd minnen, som annars inte skulle ha fått plats när de stora skeendena beskrivs, har tillåtits komma till tals – exempelvis de minnen en kvinna ärvde efter sin mamma, noggrant märkta med ”Skingras ej”. Två ord som gör sig påminda när man läser om de trauman som den samiska befolkningen har fått genomlida under århundradena. Ett exempel är den så kallade Järnridån som drabbade skoltsamerna, som före de två världskrigen levde på båda sidor om den finsk-ryska gränsen. Efter andra världskrigets slut inte bara flyttades gränsen. Nej, det byggdes även ett ogenomträngligt gränsstängsel. De samer som kom att delas av denna ridå fick då välja om de ville bli finländska medborgare eller ryska undersåtar. Efter valet var gränsen helt stängd för dem – det gick inte att ha någon kontakt alls över gränsen. Familjemedlemmar och släktingar varken hördes av eller träffades under flera decennier. Järnridån bestod i ett halvsekel.

Samerna har fått stå ut med allt från rasism, häxjakter och tvångsassimilering. Under 1600-talet koloniserade Sverige samiska områden, trots att man bodde där långt innan de nor­diska länderna fanns. Samerna tvingades bort när naturresurser stod på spel, och den samiska kulturen, religionen och språket fick man överge. Och man nöjde sig inte med att ”bara” marginalisera detta urfolk, vilket 
Nordiska museets utställning ”Nordbor” berättar om: En höstdag 1692 faller en liten pojke ner i en djup brunn. Vattnet långt därnere är iskallt. Farfar, Lars Nilsson, skidar för att hämta hjälp, men den lille går inte att rädda. Pojkens pappa ropar förtvivlat: ”Far, kalla honom tillbaka!”. Och farfar Lars Nilsson, som var nåjd, det vill säga en samisk schaman, gör allt som står i hans makt för att hjälpa sin son och sonson: han stryker amuletter och med sin trumma kallar han på förfäderna och gudarna för att få dem att sända pojken tillbaka till jordelivet. Men den sexåriga lilla kroppen förblir iskall och stilla.

Feedback

Mest lästa

Har du ett nyhetstips?

Skicka till es.semithcope@spit.

Rekommenderat

loadingÅr 890 besökte den norske vikingahövdingen Ottar den engelske kungen Alfred den store. Ottar beskrev för den engelske monarken den ursprungsbefolkning som levde i landets mest karga natur i den nordligaste delen av Norge, Finnmarken. Samerna, eller ”finnarna” som han kallade dem, var enligt Ottar formidabla jägare och skickliga hantverkare. ”De kan följa spår som gudar både på upptinad jord och på hårdfrusen snö, och de är så skickliga på skidor att ingenting kan undkomma dem, varken människor eller djur, och vad de än skjuter på träffar de.”   
Foto: Public Domain
År 890 besökte den norske vikingahövdingen Ottar den engelske kungen Alfred den store. Ottar beskrev för den engelske monarken den ursprungsbefolkning som levde i landets mest karga natur i den nordligaste delen av Norge, Finnmarken. Samerna, eller ”finnarna” som han kallade dem, var enligt Ottar formidabla jägare och skickliga hantverkare. ”De kan följa spår som gudar både på upptinad jord och på hårdfrusen snö, och de är så skickliga på skidor att ingenting kan undkomma dem, varken människor eller djur, och vad de än skjuter på träffar de.” Foto: Public Domain
Weekend Nr 36 vecka 36 2024

Ingen enkel resa

Redaktionen

Till Västernorrlands museums nya utställning ”Nycklar till vår tid”, där man lyfter fram en av den samiska historiens mest imponerande kvinnor, Maria Mathsdotter (läs om henne i detta nummer), så har länets invånare fått inkomma med sina egna minnen. Detta medskapande har resulterat i att en mängd minnen, som annars inte skulle ha fått plats när de stora skeendena beskrivs, har tillåtits komma till tals – exempelvis de minnen en kvinna ärvde efter sin mamma, noggrant märkta med ”Skingras ej”. Två ord som gör sig påminda när man läser om de trauman som den samiska befolkningen har fått genomlida under århundradena. Ett exempel är den så kallade Järnridån som drabbade skoltsamerna, som före de två världskrigen levde på båda sidor om den finsk-ryska gränsen. Efter andra världskrigets slut inte bara flyttades gränsen. Nej, det byggdes även ett ogenomträngligt gränsstängsel. De samer som kom att delas av denna ridå fick då välja om de ville bli finländska medborgare eller ryska undersåtar. Efter valet var gränsen helt stängd för dem – det gick inte att ha någon kontakt alls över gränsen. Familjemedlemmar och släktingar varken hördes av eller träffades under flera decennier. Järnridån bestod i ett halvsekel.

Samerna har fått stå ut med allt från rasism, häxjakter och tvångsassimilering. Under 1600-talet koloniserade Sverige samiska områden, trots att man bodde där långt innan de nor­diska länderna fanns. Samerna tvingades bort när naturresurser stod på spel, och den samiska kulturen, religionen och språket fick man överge. Och man nöjde sig inte med att ”bara” marginalisera detta urfolk, vilket 
Nordiska museets utställning ”Nordbor” berättar om: En höstdag 1692 faller en liten pojke ner i en djup brunn. Vattnet långt därnere är iskallt. Farfar, Lars Nilsson, skidar för att hämta hjälp, men den lille går inte att rädda. Pojkens pappa ropar förtvivlat: ”Far, kalla honom tillbaka!”. Och farfar Lars Nilsson, som var nåjd, det vill säga en samisk schaman, gör allt som står i hans makt för att hjälpa sin son och sonson: han stryker amuletter och med sin trumma kallar han på förfäderna och gudarna för att få dem att sända pojken tillbaka till jordelivet. Men den sexåriga lilla kroppen förblir iskall och stilla.

Feedback

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2025