Till Västernorrlands museums nya utställning ”Nycklar till vår tid”, där man lyfter fram en av den samiska historiens mest imponerande kvinnor, Maria Mathsdotter (läs om henne i detta nummer), så har länets invånare fått inkomma med sina egna minnen. Detta medskapande har resulterat i att en mängd minnen, som annars inte skulle ha fått plats när de stora skeendena beskrivs, har tillåtits komma till tals – exempelvis de minnen en kvinna ärvde efter sin mamma, noggrant märkta med ”Skingras ej”. Två ord som gör sig påminda när man läser om de trauman som den samiska befolkningen har fått genomlida under århundradena. Ett exempel är den så kallade Järnridån som drabbade skoltsamerna, som före de två världskrigen levde på båda sidor om den finsk-ryska gränsen. Efter andra världskrigets slut inte bara flyttades gränsen. Nej, det byggdes även ett ogenomträngligt gränsstängsel. De samer som kom att delas av denna ridå fick då välja om de ville bli finländska medborgare eller ryska undersåtar. Efter valet var gränsen helt stängd för dem – det gick inte att ha någon kontakt alls över gränsen. Familjemedlemmar och släktingar varken hördes av eller träffades under flera decennier. Järnridån bestod i ett halvsekel.
Samerna har fått stå ut med allt från rasism, häxjakter och tvångsassimilering. Under 1600-talet koloniserade Sverige samiska områden, trots att man bodde där långt innan de nordiska länderna fanns. Samerna tvingades bort när naturresurser stod på spel, och den samiska kulturen, religionen och språket fick man överge. Och man nöjde sig inte med att ”bara” marginalisera detta urfolk, vilket
Nordiska museets utställning ”Nordbor” berättar om: En höstdag 1692 faller en liten pojke ner i en djup brunn. Vattnet långt därnere är iskallt. Farfar, Lars Nilsson, skidar för att hämta hjälp, men den lille går inte att rädda. Pojkens pappa ropar förtvivlat: ”Far, kalla honom tillbaka!”. Och farfar Lars Nilsson, som var nåjd, det vill säga en samisk schaman, gör allt som står i hans makt för att hjälpa sin son och sonson: han stryker amuletter och med sin trumma kallar han på förfäderna och gudarna för att få dem att sända pojken tillbaka till jordelivet. Men den sexåriga lilla kroppen förblir iskall och stilla.
