Riksdagens ledamöter har fått omfattande information om brister i djurskyddstillsynen men det är något de vägrar ta till sig. De är rörande överens om att djurskyddet är förträffligt, skriver Sten-Gunnar Hörberg, hästbonde.

För en tid sedan såg jag en youtubefilm med talmannen Andreas Norlén. Han gjorde då gällande att riksdagens kammare var/är demokratins hjärta. Den 4 april hölls en debatt om det så kallade djurskyddet. Åtta talare från åtta partier deltog och var rörande överens om djurskyddets förträfflighet, det bästa i världen, något vi ska vara stolta över. För egen del har jag mer än 30 års erfarenhet av det så kallade djurskyddet och allt djurplågeri som följt och följer i dess spår av undermålighet på flera plan.

Det viktiga är att vinna över den enskilde djurägaren.

Under alla år har jag tvingats konstatera att det där med att skydda djuren samt höja deras välfärd är av sekundär art för berörda myndigheter, det viktiga är att vinna över den enskilde djur-ägaren, det vill säga, myndighetsprestigen är den tyngst vägande parametern.

Nu vet jag att riksdagens ledamöter har fått ganska omfattande information om brister i djurskyddstillsynen men det är något de vägrar ta till sig. Allt ska ju vara pk i deras värld – de tillhör maktetablissemanget och lever gott av det. Väljarna ser man till att hålla okunniga om sakernas tillstånd genom att mata medierna med skattemedel så att det inte genererar någon skugga över makthavarna.

Men vänta nu, är det här ett demokratiskt förfaringssätt? I en demokrati ska väl alla få komma till tals, minoriteters rättigheter ska respekteras och inte minst ska man väl inte föra de stora massorna bakom ljuset för att i tysthet kunna göra något annat än det man marknadsför. Kan det vara så illa att demokratins hjärta hänger sig åt att åsidosätta demokratin?

Sten-Gunnar Hörberg
Hästbonde