Pierre Puvis de Chavannes fångade det franska. Han gjorde det både med en personlig prägel och med en stark känsla för det nationella och kulturella sammanhang han verkade inom. Skönheten i hans målningar kan ingen ta miste på. I år firar han 200 år.
Pierre Puvis de Chavannes var under en stor del av sin karriär samtida med först den socialrealistiska och sedan den impressionistiska rörelse som var dominerande i Frankrike under slutet av 1800-talet. Själv gick han sin egen väg och baserade sin stil på renässansens italienska fresker, franska målare från 1500-talet som Nicolas Poussin, och andra tidigare franska målare som Jean Auguste Dominique Ingres. Han inspirerades också av romantiken.
Bland konstkritikerna var han en vattendelare. Idealister avgudade honom och naturalister föraktade honom, med vissa undantag. Naturalisten Émile Zola beskrev Puvis de Chavannes måleri med orden ”konst gjord med passion, förnuft och vilja”. Det är en mycket träffande beskrivning, och den skönhet som blir till när man baserar sitt skapande på passion, förnuft och vilja är uppenbar i Puvis de Chavannes målningar.
