Det är först nu som konstnären Fan Yiming vågar måla vad han vill. I Kina var han erkänd för sin säregna stil och tekniska skicklighet, men efter två år i tvångsarbetsläger klarade han inte av att måla på ett år.

Genom de stora fönst­­ren faller ljuset in på golvet och väggarna i ateljén. På ett staffli finns en stor målning som Fan Yiming arbetar med. Motivet på målarduken visar en kinesisk flicka som håller upp händerna mot ett fönster – utanför på gatan pågår en fredlig protest.

– En ung man kastar upp flyers i luften strax innan han blir arresterad av polisen, samtidigt som civilklädda poliser sliter tag i banderoller som håller på att vecklas ut. Målningen visar vilken fara som hotar modiga demonstranter. Flickans ögon är fyllda av maktlöshet och sorg, och hennes ädla hjärta är förvirrat. Hon tycks fråga: ”Vad är det för fel på den här världen, varför arresteras fredliga och goda människor?” säger Fan Yiming.

Det är hans första målning med motiv från den pågående förföljel­­sen av Falun Gong-utövare i Kina. Tidigare har han mest ägnat sig åt att måla tibetaner i deras ursprungliga miljö.

– Jag har alltid velat måla av tibetaner och tibetansk kultur, och har på mina resor upplevt deras ärliga blick, godhjärtade karaktär och naturliga förhållningssätt. De tar lätt på det materiella och har förmågan att ta lidande med glädje, samtidigt som de vördar sina gudar och sin religion. Liknande inställning och attityd fanns i Kina innan Kinesiska kommunistpartiet förstörde kulturen.

Poliser som lyckades gripa en utövare fick 5 000 yuan som bonus.

Fan Yiming är uppvuxen i en akademikerfamilj i Fujian i sydöstra Kina. Han målade alltid, och hans talang för att skapa tredimensionella teckningar uppmärksammades tidigt. Hans dröm var att bli konstnär, men föräldrarna hoppades att han skulle skaffa sig ett ”riktigt” yrke. Eftersom hans betyg i teoretiska ämnen inte räckte till för akademiska studier, bestämdes det att han i stället skulle få ägna sig åt konst. Han studerade först på ett yrkesgymnasium för att bli lärare i bildkonst, och därefter på Beijing Central Academy of Fine Arts.

– På den tiden var oljemåleriet starkt influerat av sovjetisk konststil. Så länge målningarna inte var för politiska och kritiska mot Kinesiska kommunistpartiet var skolans handledare ganska toleranta, och jag hade friheten att kunna måla vad jag ville. Det blev mycket stilleben och människor i klassisk realistisk konststil.

År 1991 tog han examen i oljemålning och började arbeta som professionell konstnär. Samtidigt som han målade var han konstlärare för barn på helgerna. 1996 introducerade en vän honom för Falun Gong, men det var först ett år senare som han började utöva metoden.

– Jag fick problem med hjärtat och sjukvården kunde inte säga vad det var för fel. Jag blev nyfiken på att prova Falun Gong och började utöva metoden. Den har rötter i uråldriga kinesiska principer om hälsa och självförbättring, och innehåller både qigongövningar och vägledning för hur man kan förbättra sig själv som människa enligt principerna Zhen Shan Ren (sanning, godhet och tålamod). Jag började utöva med ett öppet sinne och utan några föreställningar, och när jag studerade boken ”Zhuan Falun” fick jag svar på många frågor som jag hade grubblat över. Så småningom förbättrades min hälsa, och mitt hjärtproblem försvann.

Falun Gong är en del av det kinesiska kulturarvet och började spridas 1992. På några få år blev metoden mycket populär bland befolkningen och uppmärksammades för de hälsofrämjande effekterna. Men Falun Gongs popularitet sågs som ett hot av kommunistpartiet, som förbjöd metoden 1999.   

– Vi hörde rykten i samband med förbudet och upplevde påtryckningar, samtidigt som många vänner blev arresterade. Vi beslutade tillsammans med några andra att gå till Himmelska fridens torg för att genomföra en fredlig manifestation. När vi kom dit var det redan många människor där, men det dröjde inte länge förrän det kom stora bussar som vi tvingades in i.

Efter att de hade färdats en stund gick en av bussarna sönder och alla var tvungna att stiga av. Det gav honom en chans att avlägsna sig, och han kunde återvända hem.

Åren som följde var han mer försiktig med utövningen av Falun Gong och fokuserade på måleriet. Hans verk visades på nationella och internationella samlingsutställningar, bland annat i London 2004. Han blev med tiden en av de mest kända konstnärerna i Kina med specialisering på tibetanskt liv och kultur, och han ingick i gruppen Together We Go, som ställde ut på Nationalmuseet för konst i Peking.

År 2008, i samband med OS, blev han återigen bortförd tillsammans med många andra Falun Gong-utövare. Poliser som lyckades gripa en utövare fick 5 000 yuan som bonus.

– En dag kom civilklädda poliser hem till oss och förhörde mig om Falun Gong. De ville göra en husrannsakan för att finna böcker och material som bevis. Jag bad att få se en husrannsakningsorder, men det struntade de i och hotade i stället med att vända upp och ner på lägenheten om jag inte berättade var böckerna fanns. Plötsligt stormade sju personer in. Min fru försökte försvara mig genom att berätta om Falun Gongs goda principer och hur jag hade blivit av med mitt hjärtproblem.

Han och hustrun Hua Li sattes i arrest, medan sonen Eric, då sju år gammal, togs om hand av en släkting. Efter någon månad dömdes Fan Yiming till tvångsarbetsläger i två år utan någon rättslig process. Hust­­run, som inte var Falun Gong-utövare, kunde dock betala borgen och hon släpptes efter några veckor.

– I arbetslägret tvingades jag bland annat tillverka Disneyprodukter och instruktionsböcker till Mercedes och Toyota många timmar varje dag. I början satt vi på hårda plaststolar och tilläts endast sova fyra till fem timmar per natt. Vi övervakades noggrant, och det fanns tydliga regler för allt. I varje rum fanns tre utövare och två kameror, dessutom användes kriminella som vakter. Vi var tvungna att gå på ett speciellt sätt nära väggen, och varje gång vi gick igenom en dörr måste vi säga ”rapport”, oavsett om det fanns någon där eller inte.

Det pågick en intensiv hjärntvätt, och Falun Gong-utövare tvingades varje dag att se filmer och läsa artiklar och böcker som smutskastade Falun Gong. Alla skulle skriva under tre uttalanden, vilket innebar att utövare skulle ångra utövandet, ta avstånd från Falun Gong och garantera att inte börja igen.

– Skrev man inte på blev man extra plågad. Man pressades också att avslöja namn och adresser till utövare utanför fängelset, och polisen kunde använda tortyr eller isoleringscell för att få fram information. Utövare försökte på olika sätt undvika att avslöja sina medutövare, men det var svårt. Någon kontaktade en av de bästa advokaterna i Kina, men han vågade inte ta sig an ärendet. Han menade att om utövaren hade varit en mördare hade han kunnat använda lagen, men förföljelsen av Falun Gong-utövare är rättsvidrig och därför kunde han inte göra något.

Efter att Fan Yiming kom ut från arbetslägret hade han svårt att kommunicera med andra människor. Han var tvungen att tänka länge innan han vågade öppna munnen. Varje gång han såg en dörr sade han automatiskt ”rapport” och undvek att gå igenom den.

– Efter ett par månader bestämde jag mig för att resa till Tibet för att få vara i en mer mänsklig miljö. Eftersom jag bara sett fula och hemska saker i arbetslägret drogs jag till starka färger.

Under renässansen var tekniken inte helt fulländad, men ändå kom människors själ till uttryck.

Efter tiden i arbetslägret förbjöds han att resa utomlands i fem år. Att familjen till slut hamnade i Sverige berodde på att sonen ville hit och att hustrun fick arbetstillstånd. Han har i dag helt andra möjligheter än tidigare.

I Kina vågade han inte måla Falun Gong-utövare. När han först kom utomlands kunde han inte heller måla vad han ville, eftersom kineser utomlands är övervakade av regimen på olika sätt och kan få svårigheter om de måste återvända till hemlandet. De flesta av hans tavlor finns fortfarande i Kina, men han kan inte själv åka och hämta dem. Men friheten i Sverige innebär att han nu kan skapa vad han vill.  

– Min dröm är att förena renässansens finaste bildkonstnärliga uttryck med samtiden och göra det ännu bättre. Under renässansen var tekniken inte helt fulländad, men ändå kom människors själ till uttryck, och inspirerade människors band till gud. Nu för tiden blir tekniken mer och mer fulländad, men innehållet blir sämre och mer världsligt, och det verkar som om realistiskt måleri har hamnat i en återvändsgränd.

Han menar att människor som tror på gud har en speciell utstrålning, och när han ser dem känner han vördnad; han ser deras band till de högre rikena.

– Eftersom jag inte kan se gudar målar jag dem inte, och för att avbilda dem skulle jag behöva imitera eller måla av andras verk. Därför väntar jag tills den rätta inspirationen dyker upp. Det är när jag har en stark drivkraft inifrån mitt hjärta som jag kan göra en målning, annars blir det som en arbetsuppgift och det blir inte bra.

För att hitta inspiration tycker Fan Yiming att det är viktigt att arbeta med sig själv.

– Det första jag vill göra är att räta upp mig själv. Det är så mycket som inte är rätt och upprätt i människovärlden. Jag kan räta upp mig själv genom att studera äldre, rättfärdig konst, och som följd förbättras min konstnärliga blick.

Även utövandet av Falun Gong har bidragit till Fan Yimings arbete.

– För mig innebär kultivering att ta lätt på begär, känslor och åsikter, och att hitta lugn och harmoni i mitt inre, inte bli påverkad av det yttre. Jag tänker inte mycket på framtiden, utan har fokus på måleriet, på hur jag kan bli en mer rättfärdig män­niska och skapa ännu bättre konst.