Mer än 221 miljoner euro i EU-medel har använts för att främja en ”radikal” genusagenda, enligt en rapport. Den 17 mars släppte tankesmedjan MCC Brussels en rapport där man kommit fram till att omfattande summor har getts till icke-statliga organisationer (NGO:er) för att främja ideologi kring könsidentitet under det senaste årtiondet.

Rapportförfattaren och sociologen Ashley Frawley säger att resultaten visar att aktivister har spelat en direkt roll i utformningen av EU:s politik. Frawley menar att EU-politiken, som ursprungligen utformades för att skydda kvinnor och flickor, har omformats för att i stället prioritera frågor om könsidentitet.

Hon tillade att politiken har tagits fram utan ”bredare offentliga samråd och utan respekt för subsidiaritetsprincipen och nationell suveränitet”.

Den konservativa tankesmedjan är kritisk till EU:s politik på flera områden och har publicerat rapporter från experter om yttrandefrihet, digitala lagar och nettonollutsläpp.

Många av dessa policyer är i princip ordagrant lyfta från vad olika icke-statliga organisationer vill se.

Ashley FrawleySociolog

Könsidentitet syftar på tanken att personer själva fritt ska få bestämma vilket kön man tillhör. Allt fler HBTQ- och kvinnogrupper har också på senare tid börjat hävda att den här sortens ”självidentifiering” inkräktar på kvinnors och homosexuellas integritet och rättigheter. Framför allt har allt fler varningsflaggor höjts för män som identifierar sig som kvinnor och som vistas i olika könsseparerade miljöer, allt från fängelser till offentliga toaletter och omklädningsrum, och förekomsten av biologiska män inom damidrott.

Att hela tanken på könsidentitet har anammats på så många olika nivåer inom EU ”har inte drivits av demokratisk debatt eller allmän opinion, utan av ett kraftfullt nätverk av EU-finansierade icke-statliga organisationer som har förankrat sina prioriteringar djupt inom EU:s beslutsfattande”, skriver man i rapporten om de miljoner som spenderats på agendan för könsidentitet.

Uppgifterna samlades in från Financial Transparency System (FTS) för grupper som fokuserar på eller generellt stödjer könsidentitet och som fick finansiering mellan 2014 och 2023.

Mest, 64,95 miljoner euro, fick ILGA Worldwide, en ledande grupp som opinionsbildar kring könsidentitet. Andra mottagare var ILGA Worldwides europeiska gren, ILGA-Europe (16 miljoner euro), den internationella HBTQ-organisationen IGLYO (6 miljoner euro), Transgender Europe (TGEU) (4,6 miljoner euro), det lesbiska feministiska och intersektionella nätverket (6,2 miljoner euro) och organisationen Intersex International Europe (1,2 miljoner euro).

”ILGA och ILGYO är bara två exempel på hbtq-grupper som har gjort transgenderideologi till en central del av sitt uppdrag, men även dessa bedriver viktiga aktiviteter som förbättrar livet för många”, heter det i rapporten.

”Men även om det är viktigt att bekämpa diskriminering av minoritetsgrupper, visar dessa gruppers krav på en avsevärd förskjutning av uppdraget, och förutsätter att man accepterar en specifik och kontroversiell världsbild.”

Enligt rapporten har ytterligare 26 miljoner euro spenderats på aktivistdriven forskning som främjar könsidentitetsideologi.

Frawley säger till Epoch Times att även om det ser ut som om pengarna går till en mängd olika ändamål, så är dessa organisationers verksamhet att betrakta som en ”radikal” omdefiniering av könsbegreppet.

– De har omdefinierat genus till att ha en mycket svag relation till biologiskt kön, och sedan framhåller de genus framför kön.

I rapporten konstateras att EU:s strategi för HBTQ-jämlikhet 2020-2025, även om den inte är rättsligt bindande, ”innehåller ett av transgenderaktivisternas mest radikala krav”: principen om självidentifiering i alla åldrar.

Strategin slår fast att ”kommissionen kommer att främja utbyte av bästa praxis mellan medlemsländerna om hur man inför en tillgänglig lagstiftning och förfaranden för juridiskt erkännande av kön baserat på principen om självbestämmande och utan åldersbegränsningar.”

– Många av dessa policyer är i princip ordagrant lyfta från vad olika icke-statliga organisationer vill se, säger Frawley.

Hon tycker dock inte att man främst ska beskylla intresseorganisationerna, eftersom det här bara är vad de gör, alltså driver sina frågor.

Hon anklagade dock EU för ”mjuk styrning” eftersom de ”betalar dessa grupper för att lobba för sig själva, för att rikta in sig på länder vars värderingar de inte gillar”.

EU-finansierade ILGA-Europe har skapat en "regnbågskarta” som visar i vilken grad varje land lever upp till sina ideal.

Detta, menar Frawley, leder man sedan tillbaka till EU för att ”skambelägga” en rad länder som sägs ligga efter när det gäller att exempelvis inkludera könsidentitet i sexualundervisningen.

Ingen av de organisationer som nämns i rapporten har svarat på Epoch Times begäran om kommentarer.

– Ett av de viktigaste instrumenten för att skydda och förankra rättigheterna och värderingarna i fördragen är CERV-programmet (programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värderingar), säger en talesperson för EU-kommissionen till Epoch Times. 

– Programmet har godkänts av medlemsstaterna och Europaparlamentet och syftar till att främja jämlikhet och bekämpa ojämlikhet och diskriminering genom strikta utvärderingsförfaranden av de förslag som läggs fram av oberoende experter.”

Talespersonen tillade att finansieringen ”tillhandahålls i full öppenhet och i enlighet med budgetförordningen.”