Kidnappningar och försvinnanden är en inkomstbringande verksamhet som fyller flera syften för den syriska regeringen. En ny rapport från Amnesty visar en svart marknad där staten tjänar stora pengar på försvinnanden. På fyra år har 65 000 människor försvunnit i Syrien

Desperata familjemedlemmar får betala mutor på mellan några hundra till tiotusentals dollar till ”mellanhänder” för att få reda på vad som hänt deras anhöriga, och om de fortfarande är i livet. Enligt en syrisk människorättsaktivist har den här verksamheten blivit en viktig del av ekonomin, och en advokat från Damaskus säger att mutorna blivit en kassako för regimen.

– Människor som försvinner är en del av en medveten, brutal kampanj av den syriska regeringen, sade Philip Luther, chef för Amnesty i Mellanöstern och Nordafrika i ett pressmeddelande.

Del av ”större strategi”

Bland de som försvunnit finns fredliga demonstranter, människorättsaktivister, journalister, läkare och biståndsarbetare. Andra har blivit måltavlor för att de misstänks vara illojala mot regeringen eller har efterlysta släktingar.

En vän till den syriska människorättsadvokaten Khalil Ma’toug, som försvann för två år sedan, säger att dessa försvinnanden är en del av ”en större strategi från den syriska regeringen för att terrorisera befolkningen i Syrien”.

Sedan 2011 har minst 65 000, varav 58 000 civila, försvunnit. De som kidnappats får sitta i överfulla celler helt avskurna från omvärlden, skriver Amnesty. Många dör av sjukdom, tortyr och utomrättsliga avrättningar.

Hel familj försvann

Ett fall som nämns i rapporten är Rania Alabbasi, som greps tillsammans med sina sex barn, två till fjorton år, några dagar efter att hennes man hämtats i deras hem. Sedan dess har ingen hört av familjen. Man tror att de kan ha blivit måltavla för att de har hjälpt andra familjer i området.

Trots att familjer betalat allt de kan få ihop kan de bli lurade. En man vars tre bröder försvann 2012, berättade för Amnesty att han lånat 150 000 dollar utan att få reda på vad som hänt dem.

Människor som själv försöker ta reda på något om en försvunnen släkting hamnar ofta i riskzonen att själv försvinna, vilket inte ger dem något annat val än att använda ”mellanhänder”. Bland annat blev en man gripen när han frågande myndigheterna om var hans bror fanns. En annan man som gick till Damaskus för att leta efter sin son greps vid en militär gränskontroll och har inte hörts av sedan dess, skriver Amnesty.