Det norska utrikesdepartementet arrangerade i förra veckan en tredagars konferens på temat hållbar utveckling. Inriktningen låg på att företagen kan ta ett större ansvar för samhället och öka arbetet med CSR (Corporate Social Responsability). Dessa goda intentioner kan bara gå i uppfyllelse genom att man ”lyfter i flock”.
– Vi måste bygga partnerskap mellan regering, företag, NGO:s, det akademiska och det civila samhället, säger statssekreteraren och ledaren för organisationskommittén, Liv Monica Stubbholt till Epoch Times.
Hon ser på de 500 delegaterna från 50 länder, inklusive Nobelpristagare M Yunus från Bangladesh, som en kunskapskälla, ett slags råmaterial i en politisk process.
– Det viktigaste med konferensen är att bygga ett nätverk av gemensamma värden som skall föra oss till handling, sade utrikesministern Jonas Gahr Støre i sin sammanfattning.
Han hade stor tro på att marknadsaktörerna kan spela en viktig roll. Detta gäller särskilt i kampen mot fattigdom – enligt hans mening det överordnade målet. Klimatförändringar är en annan global utmaning som vi också måste möta gemensamt.
Klimatet – vår framtid på spel?
Då Norges Drottning Sonja av en tillfällighet fick veta att Al Gore skulle visa sitt bildspel ”En obehaglig sanning” om växthuseffekten och konsekvenserna av okontrollerade utsläpp, ville hon också komma. Tillsammans med Kronprins Håkon och delegaterna fick hon ett starkt budskap om att vår framtid står på spel.
– Vi är på väg att förlora själva grunden till vår existens, sade Al Gore, djupt rörd, om det han anser vara mänsklighetens viktigaste utmaning.
Norges ambassadör i Angola, Arild R Øyen har samma åsikt. Han säger till Epoch Times:
– Den dagen vi inte kan andas i samma luft – då är det för sent och då har vi ett gemensamt problem som vi inte kan bevilja oss ut av.
Øyen påpekar att världen trots allt kan överleva med både krig och fattigdom, men att förstöra själva förutsättningarna för liv är fundamentalt.
Ska vi tro Gore dröjer det ändå länge innan luften tar slut. De första konsekvenserna är flera och kraftigare naturkatastrofer, där människor är hjälplösa offer eller vittnen. Många kommer nog ihåg ödeläggelserna i New Orleans, översvämningarna i Europa, flodvågor i Indonesien och oräkneliga skogsbränder. Färre har kanske klart för sig at Tchad-sjön och andra sjöar är borta, att permafrosten försvinner och att glaciärer smälter. Allt detta är till viss del självförstärkande faktorer.
Klimatet är en moralisk fråga, säger Gore, och Moder Jord är med i debatten. Indianerna säger också att när moralen sjunker, reagerar Gaia.
Norska myndigheter fick för övrigt mycket beröm av Gore för sin miljöpolitik, även om de på hemmaplan får kritik för att de inte ger stöd till alternativa energikällor, något som enligt Gore kan leda till en halvering av utsläppen i USA.
Inte inbjuden
Organisationen Framtiden i våra händer, FIVH, som enligt talesman Steinar Lem står för radikala förändringar, ett systemskifte, var inte inbjuden till konferensen.
– Det är bättre att företagen tar upp etiska och ekologiska teman än att de inte gör det, tycker Lem, som emellertid är rädd för att en god del av CSR-arbetet kan vara ”gröntvättning” för att motstå grundläggande kritik, säger Lem till Epoch Times, och fortsätter:
– Vi kan få minst en 20-dubbling av BNP detta århundrade. Att lösa klimatproblemen med ny teknologi innebär att varje producerad enhet måste generera bara fem procent av miljöbelastningen i förhållande till det den gör idag för att förhållandena inte skall bli värre.
– Klimatproblemen kan inte lösas innanför ett kapitalistiskt tillväxttvång. När tillväxt i rika länder är målet, blir energiförbrukningen så hög att det inte finns tekniska lösningar.
Professor Jörgen Randers, ordföranden på sessionen om koldioxidminskning – politik och teknologi och medförfattare till rapporten Tillväxtens gränser från MIT (Massachusetts Institute of Technology) för 35 år sedan, säger det samma till Epoch Times. Men han tar inte upp det på konferensen på grund av att det är ett omöjligt budskap i en demokrati där man regerar på väljarnas nåd och röster.
Målet är ett konferensdokument
När konferensen är slut ska den sammanfattas i en kort rapport: The Oslo Agenda for Change.
Stubbholt hoppas att rapporten skall ligga till grund för ett nära förestående vidare arbete i regeringen med sikte på konkret handling, inklusive forskningsprojekt. Rapporten skall dessutom vara en input till FN-systemet och arbetet med hållbar utveckling – och framförallt bidra till en bättre värld för oss alla.
Konferensens hemsida når du här.