I efterhand kan vi se många misstag som gjordes under pandemin. Våra grannländer gjorde bättre ifrån sig vad gäller att skydda de gamla. Socialstyrelsens triage-regler, som stipulerade att äldre personer i Sverige som fick corona inte skulle få ordentlig vård på sjukhus utan att till exempel boende på äldreboenden enbart skulle få palliativa åtgärder, var ödesdigra.

Epidemier har förekommit under praktiskt taget hela mänsklighetens historia, oftast begränsade regionalt, men inte sällan med hög dödlighet, innan epidemin ebbat ut. Digerdöden på 1300-talet var ett undantag eftersom stora delar av Europa och Främre Asien drabbades, och dödligheten var stor i Europa, minst 30 procent. Det var denna gång fråga om en zoonotisk epidemisk sjukdom som kom att bli förödande. Motsvarande nästan globala epidemier noterades inte under flera århundraden, förrän den så kallade spanska sjukan fick både försvagade européer av båda könen och i alla åldrar att dö efter första världskriget. Den sista omgången drabbade även unga män med försvagad motståndskraft, men som i övrigt var friska. 

Vaccinationsprogrammen för polio, smittkoppor, tbc, mässling, och andra infektionssjukdomar infördes i många länder, främst då för barn och yngre personer, och verkar ha haft effekt då många av sjukdomarna praktiskt taget kunnat utrotas i många länder, även relativt fattiga länder där WHO initierat större vaccinationsprogram.