Den engelske författaren Peter Mayle (1939–2018) flyttade tillsammans med sin fru till Provence 1987. Syftet var att miljöombytet skulle inspirera honom till att skriva en roman. Mayle hade fram till dess haft ytterst blygsamma framgångar som författare, och försörjde sig delvis genom att jobba inom reklambranschen. För Mayle blev det något av en kulturchock, och frontalkrock, när han och hustrun flyttade in i en gammal bondgård vid foten av Luberónbergen mellan Avignon och Aix en Provence. I stället för att låta bläcket flöda blev han uppslukad och fascinerad av alla nya intryck med björnjägare, tryffelexperter, mannen som åt rävar, och han som brukade bita tandläkare. Och restaurangen där kockens och kyparens sammanlagda ålder uppgick till 164 år.

Mayle skrev ett skuldfyllt brev till sin agent där han beklagade sig över alla distraktioner, som han utförligt beskrev, och som gjorde att han inte kom i gång med författandet. Till sin stora förvåning och även lättnad, svarade agenten att om Mayle kunde skriva 250 sidor i samma stil som brevet, så var det inte omöjligt att agenten kunde ordna en utgivning.