Redan premiäråret drog försäljningen av den lilla pappersblomman in motsvarande nio miljoner kronor i beda, förlåt, reda pengar. 

Innan miniräknare och datorer blev vardag fanns det enkla men effektiva hjälpmedel för snabba beräkningar. En sådan var addiatorn, en mekanisk räknemaskin som användes för addition och subtraktion. Addiatorn uppfanns år 1920 av tysken Carl Kübler. Denna makalösa manick baserade sig på en tidigare design av liknande räknemaskiner, men Kübler förbättrade systemet och gjorde det mer användarvänligt. Maskinen bestod av en platta med spår där siffror kunde skjutas upp och ner med en stiftpenna eller en särskild pekare. Genom att flytta reglagen på rätt sätt kunde användaren snabbt addera eller subtrahera tal. Den hanterade även överföringar mellan siffror, precis som vid manuell huvudräkning.

En stor fördel med addiatorn var dess enkelhet och portabilitet. Den var liten nog att få plats i fickan och krävde varken elektricitet eller batterier, vilket gjorde den populär bland revisorer, ingenjörer och butiksägare. Addiator Gesellschaft tillverkade maskinen i flera varianter under årtionden, och den inspirerade även andra tillverkare att producera liknande enheter. Med tiden ersattes addiatorn av elektroniska räknare, men den är fortfarande en fascinerande del av den mekaniska räknemaskinens historia och ett exempel på hur människor löste vardagliga problem innan digital teknik tog över.