På senare år har frågan om huruvida honungsbin och vilda bin konkurrerar med varandra blivit alltmer uppmärksammad. I Sverige är cirka en tredjedel av landets vilda biarter rödlistade samtidigt som det uppskattade antalet honungsbisamhällen ökat med 60-70 procent de senaste tjugo åren.

I en ny rapport från Lunds universitet konstaterar forskare att det behövs mer forskning och kunskap för att biodling och bevarande av vilda bin ska kunna samexistera på lång sikt.

I Sverige finns cirka 300 vilda biarter varav en tredjedel är rödlistade eftersom deras utbredning krymper eller populationen minskar. Enligt rapporten beror det främst på förändringar i jord- och skogsbruket och att tätorterna förtätats. Det har gjort att det blivit svårare för pollinerande insekter att hitta boplatser och föda samtidigt som biodlingen ökat markant i Sverige.

I rapporten, som gjorts på Jordbruksverkets uppdrag, har forskarna gått igenom den vetenskapliga litteratur som finns i ämnet.

– Vi har tittat på vilka vetenskapliga belägg det finns för att konkurrens om föda kan medföra konsekvenser för vilda bin, säger Sandra Lindström, agronomie doktor och tidigare forskare vid Centrum för miljö- och klimatvetenskap, (CEC), numera utredare och biologisk mångfaldsexpert på Jordbruksverket, i ett pressmeddelande.

Ekonomiskt flygavstånd till födan

I rapporten konstateras att de viktigaste resurserna för vilda bin är tillgången till pollen, nektar och boplatser. Eftersom bin behöver en boplats att utgå ifrån och återvända till när de söker föda måste resurserna finnas inom ekonomiskt flygavstånd från boplatsen.

Utifrån litteraturen kan forskarna även slå fast att honungsbin och vilda bin till stor del besöker samma växtarter och därmed riskerar att konkurrera om samma resurser. Konkurrensförhållandena mellan honungsbin och vilda biarter beror på arternas täthet, i vilken mån deras födoval överlappar och på deras förmåga att effektivt utnyttja den begränsade resursen som de konkurrerar om.

– Konkurrens om resurser är vanligt i ekosystemet och har spelat en viktig roll i utvecklingen av arter och deras nischer. Men i kombination med att människan förändrar livsmiljöerna och blir bättre på att hålla honungsbin finns det risk för att vilda bin råkar illa ut, säger Henrik Smith, professor i zooekologi vid CEC och Biologiska institutionen vid Lunds universitet.

Enligt rapporten har honungsbin flera konkurrensfördelar. Bland annat placeras bisamhällena på optimala platser och behandlas mot patogener och parasiter, vilket gör dem mer skyddade. De har ofta ett stort antal arbetare och kan därför samla in stora mängder resurser. Ett starkt honungsbisamhälle kan samla in pollen som motsvarar behovet hos 100 000 solitärbin från juni till augusti.