Yang Shupings vid det här laget kända tal om ”frisk luft” ledde till så mycket ilska att hon tvingades att be om ursäkt offentligt. Yang, en sistaårselev från Kina, höll sitt tal under en examensceremoni vid University of Maryland i USA den 21 maj.
I sitt tal berömde hon den friska luften i USA, och ställde det i kontrast med den dåliga luftkvaliteten i Kina. Hon gjorde en liknande jämförelse mellan yttrandefrihet i den akademiska världen. Hon sade att hon aldrig hade kunnat drömma om att det skulle gå att öppet diskutera frågor som rasism, sexism och politik, eftersom det i Kina ”bara är myndigheterna som äger berättelsen”. Hennes tal togs emot med varma applåder.
Dagen därpå hade Yangs åtta minuter långa tal fått 50 miljoner visningar, men även hundratusentals kritiska kommentarer från kinesiska nätanvändare. En post på statskontrollerade tidningen Global Times fick bara den över 140 000 kommentarer. Global Times kallade hennes tal ”antikinesiskt”.
Jag blev inte förvånad av dessa reaktioner, men jag blev nedslagen och sorgsen av särskilt en kommentar på kinesiska som citerades av Storm Media Group i Taiwan: ”Alla i Kina borde ge din far en kondom.” ”Din far” syftade uppenbart på Yangs far.
Därefter följde massor av andra förolämpningar och obsceniteter, riktade mot den här stackars unga kvinnan. Hennes konto på [mikrobloggen] Weibo hade också svämmat över av hat och personangrepp. De här kommentarerna är ett exempel på hur långt hjärntvättade ”patriotiska” kineser kan gå när de angriper och förolämpar de som de anser har kritiserat det kommunistiska Kina. I deras ögon är kritik detsamma som landsförräderi.
När jag funderade på det här mindes jag plötsligt en händelse från när jag studerade på Peking University 1987, som var som själva motsatsen till den här sortens extrema ”patriotism”. Vi hade en lärare i engelska som kom från England. En dag frågade en elev honom: ”Du är engelsman, varför kommer du till Kina för att arbeta?”
”Det var bara en biologisk slump att jag föddes i England. Jag är först och främst en individ. Som en individ kan jag gå vart jag vill”, svarade läraren.
Jag blev ganska så omskakad av frasen ”biologisk slump”. I Kina, från det att vi föds, präntar man in i oss att vi hör till Kina (kropp och själ); att vi borde vara stolta över Kina, som styrs av det fantastiska Kinesiska kommunistpartiet; och att vi aldrig får glömma att vi är kineser, etc. Ingen skulle någonsin våga tänka tanken att ens nationella identitet bara var en biologisk slump!
Fastän jag knappast kunde förstå hur den där läraren hade kommit fram till sitt synsätt, så insåg jag att det åtminstone existerade andra sätt att se på sin nationella identitet, och att det inte var ett brott att känna att man inte hörde till ett särskilt land.
Men det var inte förrän jag läste ”Nio kommentarer om kommunistpartiet” 2004, efter att jag hade flyttat till Australien, som jag på allvar förstod hur det kinesiska folket hade förgiftats av ”partikulturen”. Det var inte bara så att partiet var den enda källa som talade om för oss vad vi borde fundera över, utan själva sättet vi tänkte på var inprogrammerat av partiet. Så våra sinnen var riggade på ett sådant sätt att så länge man tryckte på vissa knappar så skulle ”resultatet” bli precis det som partiet ville, och hade skapat för oss. Det här är orsaken till varför reaktionen på Yangs tal blev så hatisk.
Efter att jag själv hade insett de här sakerna försökte jag i många år att bli av med kommunistpartikulturen som jag visste hade inpräntats i mig. Gradvis lärde jag mig hur människor i ett normalt samhälle tänker och reagerar på saker. Kommunistpartiets sätt att tänka och handla bleknade till sist bort, men det tog lång tid.
Det är därför jag blev så skakad av de förolämpande kommentarerna om Yang Shupings tal, och varför jag kände att jag måste skriva den här artikeln och uttrycka min oro. Jag vill säga till världen: underskatta aldrig Kinesiska kommunistpartiets ”mjuka makt”, låt er aldrig vaggas in i tron på att partiet kan bli en del av den civiliserade världen, och behandla det aldrig någonsin som om det vore det.
Jennifer Zeng är författare till ”Witnessing History: Chinese Woman’s Fight for Freedom and Falun Gong.” Innan hon förföljdes i Kina för sin tro, och tvingades fly utomlands, var hon forskare och konsult vid det Kinas statsråds centrum för utvecklingsforskning. Hennes historia finns med i den prisbelönta dokumentären ”Free China; the Courage to Believe”, som är en samproduktion mellan New Tang Dynasty Television och World2Be Productions. Zeng har en blogg och finns även på facebook.
