Vara med naturen: Stressad och trött men ändå hälsosam
Josefin Wilkins skriver om vårt inre och naturens positiva inverkan på vår hälsa
Josefin Wilkins. Foto: Matthew Wilkins


För inte så länge sedan hade jag ett Aha-moment. Ni vet när det plingar till raskt i huvudet. Det var en vanlig måndag och jag var “nöjdtrött” efter en helt fantastisk helg. Öppnade mejlen och upplevde en blandad känsla av YES! då jag insåg att jag fått in nya uppdrag, och NÄÄJ då jag samtidigt insåg att jag lämnat lite väl mycket jobb från fredagen. Ett hopkok av känslor och stresspåslag.

Jag insåg att dagen skulle vara tvungen att ägnas åt att skriva en massa mejl, slå ihop några “härliga” presentationer och ja, annat göra, göra, göra … Så jag pushade mig själv upp ur sängen (haha låg med mobilen under täcket) och tänkte mind-over-matter! Funkade faktiskt ganska bra fram till lunch.

Sedan kom mattheten och huvudvärken. Kände mig ynklig och ville bara lägga mig och sova som Törnrosa. Gärna i 100 år utan att störande prinsar skulle komma. Ni kanske känner igen känslan av att man bara vill slänga in handduken, ge upp allt och samtidigt är lite förvirrad över huuur det är möjligt att bli så häääär trött????

Men den här måndagen tog den "kloka munken", som också lever i mig, kommandot och vips var jag på väg mot skogen.

Men ni glömmer väl inte att detta inlägg handlar om att det helt plötsligt plingade till av insikt mellan pannbenen? För där, mitt i undergången, insåg jag att jag är en människa med ett fritt val och att det faktiskt går att skapa visa omplaneringar i strukturen och ge utrymme för mer vila. Så jag gick igenom vad som var tvunget att prioriteras och kom fram till att om detta ska bli gjort så måste mitt fokus först vara återhämtning.

Det här kanske inte låter som en stor grej, men tänk då på att jag lever med en “duktig-flicka” inom mig som var extremt emot denna idé! Hon skrek istället “Nej, går inte att vila med allt jobb som finns att göra?” Den duktiga flickan vill nämligen alltid att jag ska prestera för att duga.

Men den här måndagen tog den "kloka munken", som också lever i mig, kommandot och vips var jag på väg mot skogen. En kaffetermos i ena handen, och jag behövde inte gå särskilt långt. Tio minuter in på stigen räckte. Sittandes på lite mossa. Blicken hamnade på svajande träd och växter. Såg hur några bin hoppade ifrån en ljungblomma till nästa. Jag slöt ögonen. Intrycken lugnade sig.

Josefin på promenad i skogen. Foto: Matthew Wilkins

Tankarna fick virvla fritt. Närvaron fick landa i nuet och jag tillät min uppmärksamhet att pendla mellan att vara innanför kroppen i känslan, och utanför kroppen i själva upplevelsen av kontakten med naturen. Jag befann mig i en vilsam vakenhet och förundrades som så ofta över naturens förmåga att skapa en fas av just aktiv vila.

Det gick kanske tjugo minuter sedan började mungiporna åka upp. Jag var så tacksam över att jag fick sitta där. Mitt i alltet. Mitt i nuet. Glädjen nästan överrumplade mig och jag började fnissa. Omfamnade mig själv mentalt och gav upp alla krav, minns att jag tänkte att “här sitter jag lätt hela eftermiddan”.

När vi märker att vi är slitna, trötta och stressade, så måste vi istället för att klaga på känslan, lyssna och ta egenkontroll över situationen.

Och kanske var det just denna acceptans som behövdes, för helt plötsligt fick jag en slags suuuuuperenergi, som gick ända ner i tårna. Dimman som legat över skallen försvann och i magen infann sig istället ett sug av att vilja gå tillbaka och jobba. Och hem kom jag snabbare än väntat. Insåg inte ens att jag börjat gå tillbaka förrän jag satt vid datorn. Gjorde det som var prioritet, det som var nödvändigt, var trevlig mot min man, rensade till och med lite blåbär och vips hade kvällen kommit.

Jag skriver inte detta för att på något vis förmedla att vi alltid måste vara supereffektiva, utan för att jag på kvällen fick ännu en plingande insikt och insåg att hälsa inte handlar om att aldrig vara trött eller aldrig uppleva att livet stressar. Livet är till för att levas och ibland är det lite för mycket – det är liksom bara att acceptera.

Foto: Matthew Wilkins

Hälsan måste istället var en funktionell och levande attityd till livet, där vi tar ansvar (så mycket som det är möjligt) för vårt mående.

När vi märker att vi är slitna, trötta och stressade, så måste vi istället för att klaga på känslan, lyssna och ta egenkontroll över situationen. Först av allt kommunicera med oss själva om vad som måste ske men även våga vara ärlig och visa oss sköra gentemot andra. Lita på att folk inte kommer att döma. Beroende på vår situation kan vi sedan själva/tillsammans bestämma vilka val samt prioriteringar som måste göras.

Här förstår jag att alla inte bara kan gå till närmsta skog eller har ett fritt schema. Men kanske kan du sluta tidigare, våga avboka klienter, kanske finns det ett vilorum. Kan du ringa någon som kan hjälpa till hemma med det som måste skötas? Våga vara kreativ, jag lovar det går att hitta lösningar!

Så istället för att fundera över varför du är så trött (det kan man ju göra senare) och istället för att pressa kroppen ännu mer, något som kan leda till allvarliga sjukdomar, inse att en del av hälsa är att äga ansvaret, äga valet och äga situationen.

Självklart är målet för hälsa olika beroende på ålder etcetera, men för mig just nu och kanske även senare, så kan inte hälsa handla om perfektion av harmoni och inre lugn, utan att möta livet, känna efter, veta vad just min (obs, ingen annans) kropps signaler betyder. Hälsa handlar därför om att kunna leda sig själv och våga prioritera det vi just då behöver. Självinsikt och Självledarskap är ord jag testar att ha mer av i min vardag!

Så yes, summa summarum tror jag att man i viss mån kan vara både stressad och trött men ändå hälsosam! Allt handlar om att våga ta ansvar.

Josefin Wilkins

Josefin Wilkins. Foto: Matthew Wilkins

Josefin Wilkins är socionom med inriktning på miljöpsykologi och utomhusmiljöer för hälsa och välbefinnande. Hon arbetar inom pre-rehabilitering, föreläser, håller kurser och utbildar inom hälsa. Hon fokuserar på helheten och relationen mellan människan, kroppen och omgivning. Artikeln publicerades ursprungligen på hennes blogg. Följ också Josefins inlägg på Instagram.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss