Det bästa sättet att ta död på en människa är förmodligen att ta ifrån henne hennes glädje. Glädjen låter sig inte kontrolleras, glädjen är fri. Likt ett spontant skratt lever den sitt eget liv. Därför är den också en nagel i ögat på den som vill åt din frihet. Glädjen blir som en provokation. Ett våldsamt uttryck för din självständighet och integritet. Bäst är att skrämma dig, beröva dig din oskuld, din tro och dina stora som små glädjeämnen i livet. Allt från väder och vind ända in i sängkammaren blir föremål för synpunkter och mer därtill. Nytt för i år är att dina höns skall registreras och dina katter likaså. Direktiv någonstans ifrån, Stockholm, Bryssel, Washington, underligt ändå hur makten stannar vid ingenting. Det är som om själva gränslösheten fått eget liv.

Den franska filosofen Simone Weil (1909–1943) har analyserat denna maktens gränslösa logik. Hon menar att makten ständigt strävar efter att behålla sin kontroll för att den bygger på illusion och därför inte kan vara annat än instabil. Makten är nämligen ingenting utan din tro på att du inte klarar dig utan den. Att makthavarna förr eller senare ändå faller beror enligt Weil på att deras maktinstrument (vapen, ekonomiska resurser, tillgång till medier och så vidare) har en materiell sida som när som helst kan hamna i någon annans händer. Detta ständigt närvarande hot tvingar makten till ett ”neurotiskt” förhållningssätt till omgivningen, och i sina försök att möta detta hot utvidgar de sina maktanspråk till dess att underlaget för en sådan ”tillväxt” är urholkat. Och då faller de, som av sin egen tyngd.