Den svenska nationaldagen passerade med sedvanlig svensk obekvämhet, även om årets debatt mindre tycktes handla om att försöka framhålla andra kulturer än den svenska, och mer om att helt enkelt skända flaggan.
Särskilt flagghatande visade sig i år de svenska socialliberalerna vara, kanske som något slags reaktion på EU-valet. Den viktigaste kampen för somliga av dessa verkar vara rätten att skända och bränna symboler för det land som gett dem ett med globala mått mätt extremt tryggt, rikt och privilegierat liv.
Man kan avfärda det här som barnsligt, men det fanns en annan underton i en del av inläggen. Sveriges unga muslimers (SUM) ordförande Rashid Musa skrev på facebook:
Du behöver inte visa tacksamhet eller känna någon lojalitet till den svenska nationalstaten för att bli behandlad som en likvärdig medborgare. Sverige har antagit den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och ingenstans står det att man måste visa någon tacksamhet till staten för att rättigheterna ska gälla dig. Utan de är okränkbara och gäller alla som bor här. Och det är den svenska statens skyldighet att se till att dessa rättigheter levs upp till oavsett om man väljer att sjunga nationalsången med full hals eller om man bara vill njuta av sin lediga dag.
SUM är en förening som enligt religionsforskaren Sameh Egyptson är närstående Muslimska brödraskapet, en organisation som vill att alla världens länder ska bli islamiska teokratier. Vad det eventuellt innebär för Musas inställning till lojalitet vet han väl bara själv, men vad han ger uttryck för är på intet sätt begränsat till honom eller hans gelikar. Det handlar om en inställning att man bara har rättigheter, inga skyldigheter.
Det här tar sig andra uttryck, till exempel vänsterorganisationer som uppmanar folk att maska på jobbet, eller nätverk som hjälper varandra att tjuvåka i lokaltrafiken.
Varken Musa eller någon annan har någon ”skyldighet” att känna lojalitet mot Sverige som nationalstat. I sak har han rätt. Men varför väljer en ordförande för en förening som uppbär bidrag av svenska staten, på nationaldagen, av alla tänkbara budskap han kan föra ut, att betona att man minsann inte behöver känna någon lojalitet eller tacksamhet mot "den svenska nationalstaten"?
Många skulle nog hålla med om att vi i Sverige har en stark arbetsmoral, sammanfattad av det djupt svenska uttrycket ”att göra rätt för sig”. Det är inte orimligt att tänka sig att det har rötter i våra levnadsförhållanden. Vi bor i ett land som innan modernitetens genombrott till stora delar var väldigt hårt, knappt, kallt, glest befolkat och svårt att leva i, där man var väldigt utlämnade till varandra. Alla var tvungna att lita på att alla andra gjorde sina jobb väl, höll sitt ord och inte lurades, eftersom konsekvenserna annars blev så omedelbara och allvarliga.
Den här attityden lär ha haft betydelse för att Sverige på några decennier reste sig från fattig avkrok till ett av världens rikaste länder. Den svenska välfärdsstaten växte också fram med den här andan som förutsättning och helt självklar fond – ”gör din plikt, kräv din rätt”. Notera ordningsföljden i leden.
Men den här attityden har gradvis fasats ut ur de signaler som vi sänder till varandra i offentligheten. Vi som är födda efter 1968 har troligen sällan fått höra att vi har någon "plikt", även om arbetsmoralen och lojaliteten fortfarande känns stark i vår föräldrageneration. ”Plikt” är givetvis inte detsamma som ”tacksamhet”, men jag har ytterst svårt att föreställa mig att någon skulle känna en plikt mot något utan att känna någon som helst tacksamhet mot detsamma.
Den tacksamhet jag känner mot tidigare generationer svenskars stenhårda slit innebär att jag är lojal med landet, även när saker inte passar mig precis. Jag kanske inte gillar våra höga skatter, men jag betalar dem. Jag kanske inte alltid gillat hur jag behandlats på jobbet, men jag försöker alltid göra ett bra jobb. "Den svenska nationalstaten" är den mest storskaliga form i vilken vi alla samarbetar. Känner vi ingen lojalitet och tacksamhet mot den så finns det ingen anledning för oss att "göra rätt för oss". Och för att anlägga ett lite kärvt, svenskt perspektiv på det hela: Slutar vi göra rätt för oss så fryser vi alla ihjäl när vintern kommer, var och en för sig.
Och då kan vi stå där och kräva våra rättigheter hur mycket vi vill.
