Koranbränningskonflikten är långt ifrån över. När utrikesminister Tobias Billström (M) bjöd in en stor muslimsk organisation med medlemmar i 57 länder till möte om kampen mot islamofobi kan vi anta att detta blir en lång konflikt. Det skriver säkerhetspolitisk talesperson för Medborgerlig samling, Edward Nordén.
Flertalet av dessa 57 länder har auktoritära styren, är religiösa diktaturer och står långt ned på listan vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter.
Sverige är sedan flera veckor i centrum för en storkonflikt mellan islamiska länder och en muslimsk diaspora i väst å ena sidan och yttrandefrihet med sekulära demokratiska upplysningsideal å andra sidan.
Den svenska ambassaden i Irak har satts i brand av en våldsam pöbel som beordrats ut på gatorna av en religiös milisledare.
Flera krafter utnyttjar situationen och Sverige blir även en del av regionala konflikter och infekterade maktkamper långt bort. Sverige är en svag länk med generellt svaga politiker och en delvis känslig befolkning i känsliga frågor.
En känslighet som även grundas i ett inre hot från extremister i Sverige. En stor muslimsk diaspora, väletablerade skattefinansierade islamistiska grupper och en stark närvaro av våldsbejakande islamister utgör sammantaget ett inre hot som saknas i exempelvis Finland.
Det oproportionerligt höga antalet svenska medborgare – varav många födda i Sverige – som anslutit sig till islamistiska terrorgrupper som IS, Al Qaida, Al Shabaab med flera, visar på ett problem som sträcker sig över decennier numera.
Den ovan nämnda känsligheten får många att försöka argumentera för ett blidkande av både muslimers ilska och islamisters hot. Rädslan för hot, upplopp, våld och ekonomisk bojkott tystar både politiker, opinionsbildare och sekulära muslimer i väst. Den rädslan ingjuter dock inte respekt. Den ingjuter ogillande och polarisering.
Svensk grundlag tillåter svenska medborgare att bränna sina egna böcker. Punkt slut. Alternativet är otänkbart. Svensk grundlag tillåter förstörelse av medborgarnas egna böcker, flaggor och politiska pamfletter, samt konstnärliga verk.
Att låtsas som att det är något storslaget och fint att under hot om våld undanta en specifik religions böcker från yttrandefriheten, demonstrationsrätten, tryckfriheten och den konstnärliga friheten är självbedrägeri.
Motsatsen är ohållbar. Det är ett slags påhitt som upprätthålls när människor i grupp upprepar det tillräckligt högt och ofta. Att införa hädelselagar mot islam genom lagen om hets mot folkgrupp är ohållbart. Vi måste vara lika inför lagen.
Att ha hädelselagar för alla religiösa inriktningar är en löjeväckande tanke. Ska Oden, Tor, Ganesh, de 72 oskulderna i paradiset, Jehovas vittnen med flera skyddas mot ifrågasättanden, kritik och förlöjliganden? Det är helt uteslutet i en fungerande demokrati.
Det är okej att vara rädd för våldsamma dårar och religiösa diktaturer. Men ingen regering, riksdag eller polismyndighet har rätt att huka under den pressen och rädslan.
Att tysta alla avvikande åsikter eller avvikande uttryck är oförenligt med en upplyst demokrati.
Att halva världen ojar sig över att en dansk och en irakier bränt böcker i Stockholm är fullständigt absurt. Att västs försvarsallians Nato ska försvagas genom att två individer nyttjar självklara demokratiska friheter i väst är ingenting som Sverige ska be om ursäkt för.
Att ett Natoland använder yttrandefriheten som utpressning under pågående krig i närområdet är inte heller Sveriges ansvar. Det är Turkiets regerings ansvar. Att ett land som använder den taktiken – under pågående säkerhetsläge – skulle släppas in i EU i dag är uteslutet.
Att två personer som bränner koraner behöver livslångt skydd av säkerhetspolis och massiva polisuppbåd förtar resonemanget om att bokbränder är problemet. I de länder som högst beklagar de två bokbrännarna saknar majoriteten av medborgarna mänskliga rättigheter. I flera av länderna saknas religionsfrihet över huvud taget.
Att svenska muslimer på något vis skulle ta skada av att en dansk politiker och en irakisk man bränner en koran är lika lite sant som att svenskar skadas av att svenska flaggor bränns i den muslimska världen. Vill man inte se en provokation så avstår man.
Vi stormar inte ambassader och hotar med våld. Alla människor behöver lära sig att hantera andra människors åsikter och uttryck som vi tycker är dumma eller provokativa. Alternativet är att tysta dem.
Att tysta alla avvikande åsikter eller avvikande uttryck är oförenligt med en upplyst demokrati. Den frågan torde vara utredd sedan länge. Den andra frågan handlar om att våga stå för våra egna rättigheter och vår kultur av yttrandefrihet. Den gäller alla och envar. Inklusive muslimer. Även dem som pläderar för att ersätta svensk lag med sina hemländers dysfunktionella lagar. Påtryckningar från såväl politiska grupper som rena diktaturer om vad vi ska få uttrycka bör bemötas med större tydlighet.
Ingen har mandat att tvinga på oss något sådant förbud. Om vi inte kan säga vad vi vill i vårt eget hus så är det inte vårt eget hus.
Edward Nordén - Säkerhetspolitisk talesperson för Medborgerlig samling
Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.
