I skuggan av debatter om gängvåld och pandemi har under de gångna veckorna en till synes mer intern borgerlig/liberal debatt ägt rum. Det började med att Ivar Arpi, numera främst substack-skribent, i en tweet uttryckte åsikter som kunde uppfattas som protektionistiska, med utgångspunkt från handel med Kina.

Arpi fick mothugg av bland annat Carl Bildt och Timbros vd Benjamin Dousa, men dessa blev tämligen hårt kritiserade, både på sociala medier och senare av Arpi själv. Marknadsliberala Timbro anlade då en mer välplanerad moteld i form av en lång artikel av Johan Norberg, och även Mattias Svensson har senare gett sig in i debatten.

Det här kan verka ganska långt från vanliga svenskars horisont. Inte minst då det handlar om å ena sidan mer abstrakta liberala principer, å andra sidan snarare ett slags postmortem över en tid då optimismen i vissa läger var stor om att Kinesiska kommunistpartiet (KKP) liksom bara skulle kunna globaliseras ihjäl och uppgå i det liberala paradigm som då fortfarande framstod som oövervinnerligt. Det handlar alltså till en icke försumbar del om vem som hade rätt och fel; om eftermäle och historieskrivning.