På platsen för det äldsta Lycksele möter vi fint bevarade minnen från livet förr i södra Lappland. Varje byggnad väcker också tankar om då och nu. Sommar och jul sjuder det av liv på Gammplatsen, som speglar såväl den samiska som svenska historien. Följ med oss på en rundtur.

I Mamsell Lovisas skolbyggnad brinner en brasa i kaminen i rummet till vänster. Två unga guider som suttit i fåtöljerna vid brasan kommer snart och berättar om byggnaden vi befinner oss i. Liksom flera andra hus på hembygds- och museiområdet i Lycksele är det hitflyttat från trakten.

Skolsalen hittar vi rakt fram. Här står en tramporgel och på bänkplatserna finns griffeltavlor. På väggarna hänger faktatavlor om blommor. Atmosfären andas gamla tider.

Vi får veta att Mamsell Lovisa Bergström flyttade upp från Stockholm 1847 för att utbilda samiska flickor i de nödvändigaste kunskaperna, det vill säga kristendom, läsning och skönskrift.

Skolhuset användes dock inte länge, utan stängdes 1870. Den blev sedan den första byggnaden som flyttades till Gammplatsudden. En period efter flytten 1948 användes den som hembygdsgård. Idag används den som Samegård.

Den gamla skolan är en av många byggnader på Gammplatsens hembygdsområde som berättar om livet förr. Längs den lilla byagatan med sina små hus i två våningar, som först möter besökaren, finns ett flertal små muséer.

I jaktmuséet finns fina miljöer kring olika vilda djur uppbyggda, medan vi på informationstavlor kan läsa om jägarlivet och fångstmetoder. En tur upp för trappan i det gamla boningshuset bjuder på jakttroféer med upp till 24 taggar. Samlingen kommer från en samlare i trakten.

Även den gamla handelsboden, Gammplatsens Diversehandel, tar oss tillbaka i tiden, med sina gamla burkar och föremål i rader på hyllor längs väggarna. Här kan vi också handla vissa saker, som griffeltavlor och lergökar. Men ingen expedierar oss vid den gamla kassa-apparaten och en lapp om hur vi betalar med swish påminner oss om den tid vi faktiskt befinner oss i.

Här ryms också ett omfattande skogsmuseum och förstås ett café. Utanför Café Ruselegården serveras gästerna bland blommande odlingslådor, och det är ett populärt ställe.

Lugnare är det för tillfället i den lilla kyrkan. Margaretakyrkan uppfördes 1973 efter ritningar av den åttakantiga kyrkan från 1736, som var Lyckseles andra kyrka. Milda, blå toner möter oss i kyrkans vilsamma miljö. Kyrkan är känd för sin fina akustik och då och då ordnas här också konserter.

Att vi befinner oss i en del av Sápmi, samernas land, vittnar flera byggnader om. I samevistet ser vi flera kåtor och njalla, förvaringsbodar någon meter ovanför marken där livsmedlen förvaras till skydd mot djur.

Området bjuder på mycket som är intressant och tankeväckande för stora som små. I textilmuséets skrädderi sitter Mäster Lindgren på sitt bord, och mellan föremålen och skyltdockorna kan vi läsa på lappar bland annat om de kläd- och uppförandekoder som gällde. För barn gällde inga klädkoder och att köpa kostymer till barn var onödigt eftersom de växer ur dem så fort. Barn fick ha kläder som man tyckte var fina, men för flickor gällde särskilt: inga bara magar eller jeans.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.