Man borde kunna äta all fisk i Vättern, menar miljökemisten Sarah Josefsson som kartlägger föroreningar i sjön. Föreningen Swedish coast and sea center instämmer, men vill samtidigt att både fisk och dricksvatten prioriteras högre.

Utsläpp av tungmetaller och skadliga organiska ämnen i Vättern har orsakat så höga halter i vissa fiskarter att Livsmedelsverket avråder från att äta av dem för ofta.

Flera större aktörer har bidragit med föroreningar. Två pappersmassabruk finns vid Vättern: Aspa bruk startade tillverkningen 1927 med utsläpp i Sörviken och Munksjö pappersbruk startade 1862 med utsläpp i Munksjön. Försvarsmakten har övnings- och skjutfält, där övningar med brandskum har orsakat PFAS-läckage (högfluorerade ämnen) ut i Vättern. Därtill flera reningsverk sina utlopp i sjön.

Vättern är samtidigt en dricksvattentäkt som förser cirka 300 000 personer med vatten.

Under 2022 och 2023 undersöker Sveriges geologiska undersökning, SGU, Vätterns bottensediment för att få en bild av miljöföroreningarna. Sarah Josefsson, miljökemist vid SGU, säger att såväl gamla som pågående utsläpp bidrar till Vätterns miljöproblematik. Hon är en av dem som tar prover i sjön.

– Vi undersöker metaller och organiska föroreningar, både vid strandnära områden, som man vet är förorenade eller som man misstänker är förorenade, och i utsjön. Så här omfattande undersökningar av hela Vättern har inte gjorts tidigare.

Man tittar på en mängd ämnen där kvicksilver, arsenik, krom, PFAS, PAH:er, dioxiner, PCB:er och tennorganiska ämnen ingår. På vissa ställen gör man en utökad analys och tittar även på bland annat klorerade bekämpningsmedel, bromerade flamskyddsmedel och läkemedel. Det gör man där sannolikheten är större att hitta de ämnena.

Sarah Josefsson säger att man har börjat fokusera på sediment på senare år, medan fokus tidigare har legat på förorenad mark.

– Sediment har kommit på efterkälken; det är svårare att undersöka, det ligger under vattnet och är svårare att åtgärda.

Sarah Josefsson beskriver sjön som näringsfattig, klar och kall. Omsättningstiden är lång: efter 60 år har vattnet bytts ut.

– Sjön har haft problem med att den har blivit för näringsrik, men den håller på att återhämta sig. De största problemen nu är föroreningar. Det är fisken som blir ett problem för människan och där är halterna för höga.

Det gäller PFAS, som påverkar kroppens organ och immunförsvar, och ökar risken för cancer, och det gäller även dioxiner och dioxinlika PCB:er.

Hon förklarar att förhållandena i sjön påverkar giftmängden i fisken.

– I en näringsrik sjö fördelar gifterna sig på många olika organiska material, men när det är mer näringsfattigt koncentreras det till det organiska material som finns. Därför får man högre halter av föroreningar i fisk i näringsfattiga sjöar.

Som miljökemist ser hon ett problem med utvecklingen i samhället.

– Vi har en tendens att uppfinna ämnen som vi använder och sedan inser att de är farliga, och då förbjuder man dem. Det har varit så genom tiderna och sådant pågår hela tiden. Det finns säkert ämnen som vi använder nu utan att veta att de är farliga.

Till exempel har PCB:er använts mycket i elektrisk utrustning. Dioxiner har inte framställts avsiktligt, men har bildats under olika tillverkningsförhållanden. Klorerade ämnen har förekommit länge, medan PFAS hör till de nyare ämnena. Vissa PFAS-ämnen är förbjudna.

– Men de finns i olika produkter och i miljön och cirkulerar utan att brytas ner.

Många produkter bidrar till ett pågående utsläpp av miljö- och hälsoskadliga ämnen, berättar hon.

Fram till slutet av 1960-talet, när miljöskyddslagen kom, släppte massafabrikerna ut fibrer som samlades som fiberbankar i vattnet. De ger främst två problem.

– De består av väldigt mycket organiskt material. När det bryts ner förbrukas syre och i bottnar med syrebrist finns det inget annat liv än bakterier. Ett annat problem är att man har använt kemikalier som fastnar i materialet och kan spridas.

Fisken kan påverkas av att föroreningar sprids via fibrerna, och när stora bottenytor är döda så hittar fisken ingen mat där.

På 1970-talet infördes reningsåtgärder och utsläppen av fibrer har sedan minskat mycket.

Våren 2024 får länsstyrelserna SGU:s rapport och ska då göra en riskklassificering av de strandnära områdena.

– Man ska undersöka misstänkta föroreningskällor för att se vilka som bidrar mest till föroreningsproblematiken i Vättern. Tanken är att sätta in åtgärder där de gör mest nytta, säger Sarah Josefsson.

När kan man äta all sorts fisk från Vättern?

– Det är en viktig fråga. Om man kunde svara på den så vore det bra.

Känner du oro över miljön i Vättern?

– Ja, inte bara för Vättern utan generellt för miljön i Sverige. Man är så van vid att det är för höga halter av föroreningar i fisken och så ska det inte vara. Vi ska ha en miljö där vi kan äta fisken. Det är ett problem att det dels är äldre ämnen som man har försökt åtgärda, som dioxiner, och så kommer nyare, som PFAS, till.

Kjell Andersson, vice ordförande i Swedish coast and sea center, har dykt sedan 1970. På 80-talet började han dyka vid utsläppspunkter runt om i Sverige och för ett par år sedan tog han prover i Vättern. Han hoppas att SGU:s kartläggning kommer att leda vidare. Erfarenheten är att det görs många undersökningar utan att något händer.

Han anser att prover bör tas vid utsläppspunkterna.

– Alla undersökningar hittills har gjorts långt ifrån utsläppen, aldrig vid utsläppen. Då är det så dags när det har kommit så långt.

Han är orolig för att tillgången på dricksvatten av god kvalitet inte tas på allvar.

– Vi måste fundera på hur vi ska skydda vårt dricksvatten. Vi bara kör. Nu får vi brist på vatten och det kommer att bli ännu sämre i framtiden. Vill vi ha en framtid utan dricksvatten, där vi köper det på flaska som i andra länder? Vill vi inte det, då gäller det att ta vara på vårt vatten.

Problemet är att frågan inte prioriteras politiskt.

– Fisk och vatten är livsmedel, så därför borde myndigheterna reagera på ett helt annat sätt.

Undantaget är Öresund, där han var med och gjorde en film 1987 om havsbottnens och det marina livets dåliga skick. Den mediala uppmärksamheten ledde till att man började rena utsläppen, vilket hjälpte.

Munksjön som är kopplad till Vättern ska saneras framöver, men Andersson tycker att man borde ha agerat snabbare och att utredningsarbetet tar för lång tid. Man borde arbeta mer på att ta fram reningstekniker.

– Vi borde ha så duktiga forskare på våra universitet och högskolor att vi skulle ha kunnat lösa problemet med hur vi ska rena vattnet och få bort alla föroreningar. Man säger att det kommer att kosta pengar, men vad kommer det inte att kosta i framtiden?

Han menar att man behöver börja med att kartlägga alla utsläpp, ta reda på vad som finns där och stoppa utsläppen av föroreningar. Det gäller utsläpp från industrier och reningsverk, såväl som via dagvattnet.

Han påpekar att ämnen som reningsverken inte analyserar i kontrollen av utsläppsvattnet får man ingen kännedom om.

En fråga är hur många ämnen som reningsverken renar bort i dag.

– Hur många reningsverk finns det som renar mediciner, kemikalier och plast?

Det är det jag är mest orolig över: att vi bara ökar på med de här ämnena hela tiden.

Kjell Andersson Vice ordförande Swedish coast and sea center

När det gäller dricksvattnet från Vättern säger Andersson att man inte direkt ser skadliga effekter, men att det kan ge en belastning på kroppen.

– Du ser inte ämnena. Du har ingen aning. Förr när man växte upp var allergi inget man pratade om; det var ingen som hade allergi. Alla dessa nya kemikalier vi har problem med, de hade man inte förr.

Finns det viktiga ämnen som SGU kan missa?

– Det finns det säkert. Problemet är att vi får svaret i framtiden. PFAS diskuterade man inte för tio år sedan. Det finns säkert ämnen som är mycket farligare än PFAS, men det vet man inte i dag. Det är det jag är mest orolig över: att vi bara ökar på med de här ämnena hela tiden.

Kjell Andersson säger att synen på dricksvattnet har förändrats. Förr var man mer varsam och var noga med att skydda sitt brunnsvatten.

– Man var oerhört rädd om vattnet. Dricksvattnet var så värdefullt, men i dag öppnar man bara kranen. Det ska inte kosta någonting heller.

Han efterlyser en debatt om havet, dricksvattnet och fisket. Med åren har han samlat mycket material över tillståndet vid olika utsläppspunkter. Det skulle myndigheterna ha nytta av, menar han.

Han har verkat länge för att förbättra miljön och kvaliteten på vattnet.

– Jag har inte gett upp, men jag tycker att det går oerhört sakta.

Samtidigt är Munksjön under utredning för framtida sanering. Sjön har en historia av föroreningar från ett pappersbruk och ett reningsverk. 1970 fattade en domstol beslut om att åtgärda Munksjön, men processen dit tar tid. 

På grund av höga halter av föroreningar i sediment som påverkar växt- och djurlivet tillhör Munksjön riskklass 1.

Anna-Karin Persson, enhetschef för förorenade områden vid Länsstyrelsen i Jönköpings län, säger att en åtgärdsutredning inför en sanering pågår. Man vet att det finns tungmetaller såsom bly, kvicksilver, zink och koppar i sedimentet, och även olja, PCB och PAH:er. 2023–2025 görs kompletterande undersökningar innan utredningen är klar.

– Då ska man bland annat avgränsa föroreningarna i yt- och djupled. Man ska titta på risk för återföroreningar från tillflöden och undersöka PFAS i sedimenten. Innan dess vet vi inte vilka åtgärder som ska göras.

I en riskbedömning från 2014 bedömde man att föroreningar och sediment i hög grad ligger kvar i sjön, och att bidraget till Vättern är litet.

Åtgärdsmålen är bland annat att säkra en tillfredsställande sediment- och vattenkvalitet för att ge den ekologiska miljön bättre förutsättningar. Normal konsumtion av fisk och skaldjur ska kunna ske utan hälsorisk. Tillförseln av föroreningar från vattenverksamheter och vattenförande områden ska begränsas.

För att besluta om de lämpligaste åtgärderna gör man en riskvärdering. En ansvarsutredning ska utreda vem som ska bekosta dem. Persson vet i nuläget inte när det blir dags att vidta åtgärderna.

Det finns fortfarande ett tillflöde av föroreningar till sjön: bland annat är den en utsläppspunkt för reningsverket.

– Munksjön är en stadssjö som tar emot tillvatten. Det finns ett reningsverk och en industri i anslutning till sjön. Men verksamheterna ser annorlunda ut i dag jämfört med förr, och det görs kontroller.

Verksamheterna har tillstånd, vilket innebär att det finns utsläppsgränser, förklarar hon.

Man måste ta ett helhetsgrepp över sjön. Det finns mer problematik än bara fiberbankarna.

Anna-Karin Persson Enhetschef Länsstyrelsen i Jönköpings län

Domstolsbeslutet 1970 gällde fiberbankarna. En ansats som gjordes ledde dock till mer skada och man valde att bevaka läget. Anna-Karin Persson säger att processen sker stegvis.

– Man måste ta ett helhetsgrepp över sjön. Det finns mer problematik än bara fiberbankarna.

Kontakta journalisten: [email protected]