Svenska mainstreammedier och vissa politiker har börjat uttrycka tveksamhet kring att vara på Twitter. Nyheten om att de svenska public service-bolagen skulle montera ner sin verksamhet där började spridas ungefär samtidigt som SVT och SR försågs med stämpeln "Publicly-funded media", vilket ledde till viss munterhet. Stämpeln har sedan dess avskaffats av Twitter.
Men sanningen är att det inte behöver vara relaterat till just detta. Många större svenska medier och offentliga personer har ganska länge haft det motigt på Twitter. SVT Nyheter stängde i slutet av mars av möjligheten att kommentera. Man kan diskutera lämpligheten i detta, men det illustrerar med all önskvärd tydlighet att sociala medier är en arena där etablissemanget – i alla dess former och betydelser – inte självklart har övertaget på massan.
Twitter är ett extra intressant fall, eftersom det är standardplattformen för en viss typ av offentlig kommunikation, inte bara från medier utan även från politiska världsledare och stora organisationer.
Sedan Elon Musk tog över har han successivt låtit avslöja vad många länge hävdat, nämligen att de systematiskt bedrivit politisk påverkan, framför allt i USA. Det har inte varit en "neutral" plattform, utan kraftigt gynnat det liberala och progressiva etablissemanget på olika sätt.
Det finns troligen inget socialt medium som så många, inklusive stora användare, älskar att hata. Ändå förblir det standarden. Det är här alla möts, och ingen har lyckats skapa ett alternativ. När högersinnade diskriminerades försökte många gå över till liknande plattformar som Gab, Parler och Truth Social, men ingen av dem kunde riktigt konkurrera.
De blev i verklig mening ekokammare. Själva arenan, kampen, uteblev. Samma sak hände på vänstersidan, när många upprördes av Musks övertagande och gick till plattformen Mastodon.
Det här betyder inte att folk inte uppskattar eller använder dessa plattformar, bara att alla någonstans förstår att de inte riktigt har en egen grund att stå på. De är en reaktion, och som sådana kan de aldrig komma ut ur originalets skugga, än mindre ersätta det.
Twitter är inte bara ett slagfält för aggressivt politiskt och ideologiskt pajkastande, men det är vad folk på gott och ont främst förknippar med det. Och det som gör det intressant är det som det faktiskt ursprungligen byggdes för: det är en direktkanal mellan alla, oavsett samhällelig position.
Det är också givetvis varför många i det politiska och mediala etablissemanget inte nödvändigtvis tycker om det. De får konstant höra vad folk faktiskt tycker, och kanske framför allt höra från dem som inte är positiva.
Många offentliga personer med plattform klagar rutinmässigt över "hat och hot" och "troll" på Twitter. De vill gärna skapa olika förklaringsmodeller kring varför de får så oerhört mycket kritik – modeller som går ut på allt annat än att det kanske faktiskt finns rätt många personer som är kritiska mot vad de gör och säger. Åtminstone på Twitter.
Twitter, särskilt i Sverige, har rätt få användare. Om det inte vore för dess betydande position i svensk debatt skulle det knappast vara värt att beröra i en ledartext. Det är inte i sig en bred, allmän angelägenhet. Kända politiker som blir rullade i tjära och fjädrar dagligen på Twitter skulle därmed lätt kunna välja att se sina belackare där som en liten, högljudd och icke representativ minoritet.
Det logiska är i så fall att lämna. Ändå blir de allra flesta av dem som skapat sig en plattform där kvar. Kanske är de någonstans rädda för att de annars ska sluta spela roll. Att folk ska glömma bort dem.
Twitter är dock så klart inte unikt i det här avseendet. För något årtionde sedan hade många av de stora standardbildande teknikaktörerna om inte bättre anseende, så åtminstone mer av en aura av friskhet, kraft och möjligheter. Numera är de flesta väldigt hårt kritiserade från flera håll och ses som politiska aktörer eller kvävande kolosser. Det gäller inte bara sociala medier utan även exempelvis Spotify, Google, Youtube och Wikipedia.
Ändå fortsätter de allra flesta att använda dem, om än i vissa fall med förbehåll, och på ett mer kritiskt och selektivt sätt. Det troligaste är att det här även kommer att gälla Twitter. Många har utropat dess snara undergång i flera år nu, men det lär kvittra vidare, med eller utan ett par större officiella konton.
