Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribenternas egna.
I en debattartikel (Epoch Times nr 23, 2023) pekar jag på de betydande problem som finns med dagens svenska skogsbruk. Anders Fahlgren skriver då i ett debattsvar (Epoch Times nr 26, 2023) att ”Det finns ingen skogsskövling från den svenska skogsindustrins sida.” Nej, det har han ju förstås rätt i eftersom industrin inte avverkar skogen. Det skriver civiljägmästare Peter Lindgren.
Avverkar skogen gör ju faktiskt skogsbruket. Och skogsbruket har betydande problem. Därför vore det bra om skogsindustrin som tillverkar plank, bräder, massa och papper ställer tydliga krav på skogsbruket att skärpa sig, vilket industrin inte gör eftersom de sitter i samma båt. Däremot kommer nog krävande kunder att på sikt ställa de kraven.
Deras gemensamma organ heter Skogsindustrierna. Skogsindustrins andel av BNP 2019 var enligt Skogsforum 1,49 procent (nästan en halvering sedan 1981, då den var 2,77 procent).
Den samlade vinsten för skogsindustrierna var över 50 miljarder förra året. Det är inte synd om skogsbruket eller aktieägarna! Enbart Södra skogsägarna delar ut 3,24 miljarder till sina 52 000 medlemmar.
Skogsbrukets fundament är grovt uttryckt enkelt – tjäna pengar. Hugg ner skogen med enklast möjliga metoder. Plantera ny snabbväxande skog. Ta hem vinsten. Det nu uppenbara problemet är att de långsiktiga konsekvenserna av dagens skogsbruk är förödande för svensk natur. De tidigare självklara långa omloppstiderna gjorde att man inte behövde se längre än till årets bokslut. Detta är mycket motsägelsefullt. Ska jag vara vänlig så förstod vi inte bättre. Det gäller även mig själv, men i dag vet vi bättre.
Skogsbrukets fundament är grovt uttryckt enkelt – tjäna pengar.
Exempel på negativa icke förhandlingsbara långsiktiga effekter, som direkt kan härledas till skogsbrukets brukningsmetoder:
* Införande av plantageskogsbruk, exempelvis monokultur av gran och exoter (till exempel Pinus contorta) – utarmning av ekosystem.
* Utarmning av biologisk mångfald – viktig för vår överlevnad.
* Avverkning av gamla skogar – omistliga ekosystem kan inte återskapas.
* Näringsläckage vid kalavverkning – utarmning av marken.
* Vattenavrinning vid kalavverkning – översvämningar och sänkta grundvattennivåer.
* Avverkning på våren – ingen hänsyn till fåglars och andra djurs barnkammare.
Att träd binder koldioxid ända tills de avverkas är sant. Endast en liten del av trädet blir dock långlivade produkter. Resten, en stor del av trädet, förbränns, varvid koldioxid frigörs, hittills utan rening eller infångning. Fossilfritt ja, men kortsiktigt och ödesdigert. Skulle träden ha fått stå kvar skulle de ha fortsatt att binda koldioxid och lagra kolatomer så länge de hade levt.
Kalhyggesbruk (oavsett vad man väljer att kalla det) bidrar till omfattande skador på den svenska skogsmarken. Ett faktum. I min tidigare artikel lyfter jag upp sex problemområden med dagens skogsbruk. Anders Fahlgren väljer att inte kommentera ett enda av dessa problem. Så jag får repetera dem;
De omfattande skador som kalhyggesbruket bidrar till på den svenska skogsmarken kommer troligen att på sikt tvinga ner avverkningarna samtidigt som skogsägare och landsbygd drabbas av miljardförluster varje år:
1. Över 40 procent av ungskogarna i norra Sverige är i dag skadade.
2. Granbarkborren har de senaste åren i snitt dödat 6 miljoner kubikmeter träd. Varje år.
3. Viltskadorna i skogs- och jordbruk beräknas till minst 18 miljarder per år. Viltskadorna är inte jägarnas fel, utan beror på att skogsbruket inte kan hantera viltstammarna.
4. Så många som var fjärde skogsplanta dör direkt. Många andra röjs bort ”av misstag”. Detta är ofta handhavandefel av skogsbruket.
5. Skogsbruket betalar inte vettiga löner för skogsvården så vi har 7–8 års eftersatta röjningar i dag.
6. Därutöver finns risker med fler stormar och skogsbränder på grund av klimatet.
Anders Fahlgren beskriver mig och delvis media i förklenande ordalag: ”har svaren knappast handlat om kunskap – mer om osakliga tyckanden i viss mån framkallade av okritiska medias agendor”, ”… missbruk av orden. Kanske avsiktligt och i så fall manipulativt”, ”… grovt och avsiktligt missbrukande av ord. Det är också en ren oförskämdhet”, ”… förtäckta hot mot en yrkeskår”.
Anders Fahlgren kanske har missat att jag tillhör just den yrkeskåren. Förutom formell jägmästarutbildning har jag varit verksam i svenskt och internationellt skogsbruk och skogsindustri i över 50 år (Costa Rica, Indien och Vietnam). Jag har sysslat med forskning, maskinutveckling och ledarskapsutveckling av såväl skogsdirektörer som skogsarbetare.
Det är tråkigt, men Anders Fahlgren förefaller hemfalla åt just det som Skogsindustrierna anklagas för, nämligen att undvika sakargument och misstänkliggöra avsändare. På den typen av delvis vilseledande och falsk information till allmänheten lade Skogsindustrierna i runda tal ner en halv miljard förra året. Deras budskap är: Allt är bra och Sverige är fortfarande ett skogligt föredöme.
Regeringen håller med. Regeringen, som i EU röstar emot sitt eget kompromissförslag om ytterligare skydd för mark och vatten. Mycket är alltså inte alls bra. Och alla håller inte med. Johan Nitare, Skogsstyrelsens mest erfarna ekolog och prisbelönt av Artdatabanken, säger i DN i mars i år: ”Svenskt skogsbruk är definitivt inte hållbart. Kalhyggesbruket har orsakat den största miljöförstöringen i Sverige någonsin.”
Tisdagen den 4 juli i Ring P1 beskrev skogsägaren Ulf från Hällefors hur han skötte sin skog utan kalhyggen. Ett mycket balanserat och lärorikt inslag. Artrikedom, vård av träd och mark och mångfald. Därtill en god avkastning. Det finns många enskilda skogsägare som Ulf, men hittills är skogsbolagens ansatser till nytänkande blott i sin linda.
Vill man veta mer om svenskt skogsbruk ska man läsa prisbelönade Lisa Röstlunds bok Skogslandet – en granskning. Det gäller att hålla sig till fakta!
Peter Lindgren - Civiljägmästare, tidigare Skogsstyrelsen, FAO, Skogforsk och företagskonsult åt verkstads- och skogsindustrin.
