Bland det första som imponerade på mig som privatelev hos Richard Lack under min gymnasietid var konsten att börja. Vid den här tiden i min utbildning (1982) hade jag redan lärt mig en hel del om sight-size hos Annette LeSueur, en av Lacks tidigare elever. Lack föredrog ändå att sätta igång eleverna med grunderna i antikritning i sight-size, och genom dessa: början.
Som jag minns det ansåg Lack att början av ett projekt var den bästa tiden. De flesta av antikritnignarna jag gjorde hos honom lät han mig faktiskt aldrig slutföra.
Hur är det för dig? Fundera på hur du lär dig att teckna. Antagligen påbörjar du en teckning och fortsätter tills den är färdig. Men var i processen tränas ditt öga mest?
Det är i början.
Det är i början du försöker bestämma scenens placering på pappret.
Det är i början du försöker avgöra scenens huvudsakliga proportioner och mått.
Det är i början du försöker relatera scenens delar till en sammanhängande helhet.
Om vi kunde rita en karta över tiden vi avsätter åt olika aktiviteter i antikritning skulle den antagligen visa att vi ägnar omkring 20 procent av tiden åt att sträva efter korrekthet och 80 procent av tiden åt att slutföra ritningen (fylla i luckorna på pappret etc). Resultatet är att ditt öga, under tiden du tecknar, lär sig mindre och mindre.
Utan att överdriva kan man säga att procentsatsen ovan är bakvänd. Det bästa sättet att lära sig se är att ägna den mesta av tiden åt att se korrekt och mindre åt finish. Jag menar inte att jag är emot finish, det är också viktigt. Men finish kan vara en tidsslukare. Den kan också göra att du inte lär dig mer förrän du är färdig och påbörjar ett nytt projekt.
Låt oss se på det från ett annat håll. Anta att du ritade näsan på din senaste antikritning lika perfekt som Apelles skulle ha gjort. Du jobbade med den så att den fick en fin finish. Det är bra. Men är den perfekta näsan korrekt placerad, relativt till allt annat i ritningen? Hur är det med storleken, är den korrekt? Dessa är de verkliga frågorna. Om den inte var på rätt plats i rätt storlek, vad spelar det då för roll om finishen är fin? Då måste du antingen rita om den perfekta näsan eller rita om resten av ansiktet så att det passar till näsan.
Ytterligare två påbörjade antikritningar.
En bättre metod, enligt R.H. Ives Gammell och Richard Lacks undervisning, är att du bestämmer dig för att påbörja några olika antikritningar innan du ens gör en ansats att slutföra en. Jag säger det så eftersom vi vill slutföra saker. Vi behöver slutföra. Men om du bestämmer dig för att öva på början först kommer du att uppnå större och viktigare mål snabbare.
Eftersom det är i början man lär sig kommer det att hjälpa dig att förbättra din visuella korrekthet om du börjar många gånger. Det kommer även mildra problemet med den felaktiga men perfekta näsan eftersom du huvudsakligen kommer att bry dig om korrekta relationer.
Vad händer om ateljén, akademien eller skolan du går på inte fäster så stor vikt vid början som vid slutet? Det finns saker du själv kan göra samtidigt som du håller dig på god fot med din lärare… men jag skriver mer om det i en annan artikel.
Tills dess, kom ihåg att finish är bra men noggrannhet är bättre.
Konsten att börja utforskas mer på djupet i min bok The Sight-Size Cast.
Den här artikeln publicerades ursprungligen på SightSize.com och är översatt från engelska. "Sight-size" är en traditionell metod för realistiskt måleri.
Darren R Rousar är en ateljé-utbildad konstnär och lärare som skriver böcker som lär människor hur man tecknar och målar. Han gör detta genom att först lära dem att se. Hans senaste bok är ”The Sight-Size Cast”. Varannan vecka publicerar han artiklar på SightSize.com.
