Renzo Scarpelli är en av de få mosaikkonstnärerna som specialiserat sig på ”commesso fiorento”, eller florensisk mosaik. Redan vid 13 års ålder lärde han sig att tillverka mosaik av halvädelsten i en av Florens äldsta verkstäder.

Den äldsta commesso fioretto man känner till är från 1300-talet, men det var inte förrän på 1500-taldet som den blev populär, tack vare familjen Medici. Först beställde Francesco I, den andra storhertigen av Toscana, commesso-, eller ”pittura di pietra”-målningar i sten av italienska manierister. Senare 1588 öppnade Ferdinand I, den tredje storhertigen av Toscana, Opificio delle Pietre Dure (hårdstensverkstad) som var helt vigd åt commessoarbeten.

På 1600-talet gick större delen av mosaikproduktionen i verkstaden till Medicis begravningskapell i San Lorenzo-kyrkan. Florentinska konstnärer anställdes i hoven runtom i Europa när commesso blev populärt under 1700-talet.

Opificio delle Pietre Dure finns fortfarande kvar i Florens, även om verkstaden sedan mitten av 1800-talet ägnar sig åt konservering. Den tillverkade commesso en bit in på 1920-talet.

Tillverka stenmosaik

Att producera stenmosaik kräver skicklighet och ett oerhört tålamod. På Medicis tid tillverkades hårdstensmosaiken med gemensam insats av flera skickliga konstnärer och hantverkare. Det var nödvändigt att göra noggranna övervägande i varje steg i tillverkningsprocessen, och varje hantverkare eller konstnär behövde tänka på sin egen roll med helheten i åtanke.

Konstnären skapar ritningar och sedan börjar specialiserade ”stensökare” leta efter rätt råmaterial på specifika platser. Ytterligare en expert färgmatchar stenarna med ritningen, ett jobb som fortfarande kallas ”macchiatura” eller färgläggning. En stenskärare väljer sedan ut de rätta nyanserna så att det blir en harmonisk hårdstensbild.

I Scarpellis verkstad går det till på ett liknande sätt. Han letar efter halvädelsten på samma platser, skurna ur samma berg, och skivar stenarna i små faner precis som renässanshantverkarna skulle ha gjort, med en bågsåg tillverkad av tråd och en böjd gren av kastanj eller körsbärsträ.

Varje stenblock reflekterar färgerna från de landskap de bryts ifrån. Från de florentinska kullarna samlas exempelvis granit från staden Impruneta, och kvarts från Chianti. Grå och gröna stenar samlas från dalarna i Arnofloden. Andra halvädelstenar som används är kalcedon, japsis och förstenat trä. En del av stenarna importeras eftersom man inte kan hitta deras rika toner i Toscanas landskap, exempelvis det intensiva blå i lapis lazuli och det djupt gröna i malakit.

Några av stegen i commesso-processen har förbättrats med teknik. Exempelvis använder man verktyg med diamantbeläggning, i trådskärningsprocessen använder man kiselkarbid, och man använder lim för att fixera skifferunderlaget i den totala kompositionen.

Även om tiden och teknologin är mer avancerad idag så är det några saker som är de samma – det tar det lika lång tid att lära sig denna gamla konst, och Scarpelli är fortfarande lika mån om att upprätthålla traditionen. Som en av de sista i sitt skrå är han fast besluten att lära de yngre generationerna den flerhundraåriga konsten commesso fiorento. De kommer att vara denna florentinska traditions framtid, säger han.

Renzo Scarpelli är inte den enda Scarpellin som bevarar denna tradition: många av hans familjemedlemmar ömmar för den florentinska hårdstensmosaiken. Scarpellis son Leonardo har målat med stenar i mer än tio år. Scarpellis äldsta dotter Catia driver affärsverksamheten. Och Scarpellis fru Gabriella tillverkar smycken av stenarna och hjälper även till med försäljningen. Man kan träffa familjen Scarpelli i deras commesso fiorento-verkstad i en stallbyggnad från 1200-talet i hjärtat av Florens.

Du kan hitta mer information på Scarpelli Mosaicis hemsida.