Rostfritt och tenn – guldklimpar på auktionen
Glasen i Striktserien från Johansfors glasbruk som tillkom 1952 är populära på Antikmässan på Stockholmsmässan. Foto: Jessica Gow/TT


Intresset för antikviteter är större än någonsin. Men vad är egentligen värdefullt?

Glöm mormors finservis och rota fram de rostfria besticken i stället, råder experterna.

– Bruksföremål är ett tecken i tiden, säger värderaren Eva Seeman, känd från SVT:s Antikrundan.

Just nu pågår den årliga antikmässan i Stockholm, där allt ifrån konst till kuriosa byter ägare. Och antikviteter är hett, intygar värderaren Maria Granström som är en av domarna i SVT:s program Auktionssommar.

– Det som är inne just nu är föremål från 1950-, 60-, 70-talet men även 1980-talet börjar bli intressant, säger hon och betonar att prylar från 1970- och 80-talet ökar rejält i värde.

Ofta tror äldre säljare att möbler och föremål från slutet av 1800-talet står högt i värde då dessa var dyra att köpa in. Efterfrågan på denna typ av möbler är dock liten, säger Maria Granström.

– Det är inte det som kunden vill ha i dag. Unika designmöbler från 1900-talet kan kosta mer pengar i dag än en byrå från 1700-talet.

Designföremål av silver, glas och tenn underskattas ofta, men kan vara av stort intresse om de har tidstypisk formgivning.

Stig Lindbergs välkända Berså på Antikmässan på Stockholmsmässan. Foto: Jessica Gow/TT

Skicket A och O

Skicket på föremålen är viktigt, anser Maria Granström. I synnerhet för köpare som är villiga att betala stora pengar. En viss patina tycker hon dock är okej på en designstol i naturskinn då det förvissar köparen om att föremålet är i original.

– Det är värre att restaurera ett föremål fel än att låta det vara i originalskick, anser hon.

Att skicket är viktigt anser även Eva Seeman, ansvarig specialist för design och modernt konsthantverk på auktionsbyrån Bukowskis och känd från SVT:s Antikrundan.

– Om det är riktigt antika saker kan man stå ut med en spricka i 1700-talsfajansen. Men om det är moderna bruksföremål ska det vara i bra skick – inga nagg. Är det något som man kan byta klädsel på ska man inte låta sig hindras för det. Utgå inte från att det är värdelöst bara för att det är lite bedagat.

Generellt sett ska man inte slänga något utan att först stämma av med ett auktionshus. Annars riskerar fel saker att kasseras, anser hon.

En golvlampa från 1950- eller 60-talet säljs för ett par tusen kronor och uppåt. Foto: Jessica Gow/TT

Bruksföremål är hett

– Ofta kanske den där 1940-talsservisen med guldkant man ärvde av mormor nästan inte kostar någonting, medan den där bruksservisen hon hade kanske kostar betydligt mer.

Samma sak gäller glas och bestick.

– Ett femtiotalsbestick från Gense kan vara mer värdefullt än ett bestick man trodde var silver men som faktiskt var nysilver som ingen vill ha i dag.

Likaså är kristallglas ofta övervärderat och kostar nästan ingenting på auktion.

– Bruksföremål är ett tecken i tiden. Vi bor generellt mindre i dag och vill inte ha sådant som står och samlar damm. Då vill man kunna ha en blomma i den där vasen. Den ska inte bara stå där och se snygg ut, säger Eva Seeman.

Något hon gärna vill belysa är golvlampor från 1950- eller 60-talet som ofta glöms bort men som kan inbringa ett par tusen kronor och uppåt.

TT: Vad går du igång på?

– Det kan vara en lite ovanlig sak från Svenskt Tenn som är gjord runt 1930. Då blir jag rent lycklig och ringer direkt. Och är det en utställningspjäs från 1920, då springer jag hem till kunden.

(TT)

Fakta

Sälja själv eller på auktion

(TT)

Att sälja själv eller på auktion är en smaksak.

Å ena sidan tar auktionshusen provision och ibland slagavgift.

Provisionen ligger vanligen mellan 15 och 25 procent och slagavgiften på 0-100 kronor.

Å andra sidan får säljaren tillgång till expertisen hos värderarna samt marknadsplatsen hos auktionshuset.

Auktionshuset hanterar även eventuella besvärliga kunder.

Källa: Maria Granström, värderare och domare på SVT:s Auktionssommar och Eva Seeman, värderare på Bukowskis och känd från SVT:s Antikrundan